ProjektledarDetta är en maskinell transkribering (KB-Whisper) av avsnittet som publicerades 2022-06-04. Fel kan förekomma.
Lyssna på avsnittet: 28: Vad förenar bra projektledare? Tommy Bysell, berättar och ger många bra tips! Läs sammanfattningen: NLP och modellering – vad framgångsrika projektledare verkligen gör (28)
Transkribering
och så köper du det den tiden och kan svara så som du egentligen vill. Vad specifikt, hur specifikt, jämfört med vad. Vad skulle hända om? Har det alltid varit så? Har det aldrig varit så? När var det så?
Den som pratar är Tommy Bussell. Han har projektledare sedan många år och har intervjuat andra duktiga projektledare för att lista ut vad de gör som är speciellt. Det och mycket annat pratar vi om i dagens podd. Jag som har Projektledarpodden heter Mattias Ejbe och nu kör vi! Du lyssnar på Projektledarpodden. En podd för dig som gillar att leda projekt- och vill lära dig mer av andra om projektledare.
I dag har vi med oss Tommy Bussell. Han är föreläsare, projektledare, utbildare och mycket annat. Han kan väldigt mycket om vad bra projektledare gör. Välkommen till Projektledarpodden, Tommy. Tack ska du ha. Jag vet att du håller på med det här med NLP.
Så om vi börjar med det, vad är NLP? NLP är någonting som togs fram någon gång på 70-talet. Därför att det var ett par personer som var väldigt intresserade av vad det är som gör att vissa kan åstadkomma förändring. Snabbt och bestående. Man tittade på de som var bäst inom ett antal branscher eller yrken. Det var hypnotisörer, familjer och givare.
Det var allt möjligt mellan himmel och jord. De själva var linguistiker och matematiker. De gjorde någonting som vi kallar för modellering. De modellerade alla dessa människor för att hitta det som gjorde att de var mer framgångsrika än de andra som jobbade i samma bransch. De hittade den här så kallade skillnaden som gör skillnaden. Och sen samlade man ihop alla de här teknikerna i en samling av tekniker som gick under namnet neurolinguistisk programmering.
Du säger modellering. Vad gör man då när man gör en modellering? Man kan säga så här att en gång i världen så hade vi ett system med mäster och lärling. Och lärlingen gick ju då bredvid mäster i fem, sex, sju, åtta år. Och lärde sig det mäster gjorde. Då lärde han sig snabbt egentligen de här beteendena, teknikerna, det som syns på utsidan.
Men det som gjorde en mäster till mäster var de här inre tankarna, inre tankeprocesserna. Vad den här mästern hade för värden, vad han tyckte var viktigt, vad han hade för övertygelser eller vad hon hållde samlingar. För alla strategier man väljer själv bygger naturligtvis på ens egna övertygelser. Har man då inte, som förut, då lärlingen samma värden och övertygelser som mäster, så fick lärlingen de här värden och övertygelserna, därför att han tillbringade så mycket tid med mäster under 5, 6, 7 år. Modellering idag, vi kan ju inte, när vi hittar någon som är jätteduktig på någonting, tillbringa 6-7-8 år och gå bredvid den personen utan vi har lärt oss att ställa frågor och fråga efter det som är signifikant i sammanhanget.
Vad det är som är det inre, som är det som egentligen styr oss. Det är ju naturligtvis vad vi tycker är viktigt eller vad är våra värden. Vad är det vi tycker är viktigt? Jag har ju intervjuat med ett antal projektledare och jag har naturligtvis intervjuat om vad ni tycker är viktigt när ni jobbar som projektledare. Vad har ni för valda sanningar? Vad har ni för övertygelser?
Det är det som är det inre, som inte syns direkt på utsidan. För det du ser på utsidan är strategier, tekniker, metoder. Man gör först en checklista, man gör det och man gör det och man gör det. Men det här varför och varför man vill och vad som är drivkrafterna till att vissa personer är Lite vassare än andra. Det är de här inredimensionerna, eller de inre tankarna som de har. Så det du menar är att om du har fått reda på de inre tankarna så skulle man kunna härma dem för att bli i närheten av lika bra?
Det är det som är hela. med de här modelleringarna. Det går naturligtvis. Men människorna är ju väldigt komplexa. Det går säkert att härma rätt mycket. Men när det är en så specifik sak som att i det här fallet då projektledare, vad är det som utmärker dem, då kunde jag notera att av de här åtta som bevisligen har drivit väldigt framgångsrika projekt, projekt. Det är stora, komplicerade och många människor inblandade och ganska feta budgetar.
Så är de här åtta projektledarna det man ser på utsidan så är de väldigt olika. De har liksom olika beteenden. Några är väldigt mjuka, fina och runda i kanten och liksom tar inga övertoner på möten. Men de drar projekten i mål i tid och till överenskommet, kostnader och till god kvalitet. Och det finns de bland de här åtta som är mer åt det här hållet att peka med hela handen och tar utan att blinka stora beslut. Så det man ser på utsidan så skulle man kunna dra slutsatsen att man ska vara en sån där eller man ska vara en sådan där.
Men det visar sig att när man tittar titta runt i skynket då ser man att de här åtta har väldigt lika värden och övertygelser. Det är nästan obegripligt att det är så lika när man ser på utsidan att det är så annorlunda. Värden som kommer upp Det är det här med att man är bestämd, slutför, att man har mordet. Och då kan man ju tänka sig, ja men bestämd och beslutsför, då är man väl burdus och brutal och dålig på att lyssna och allt det olika. Nej, man behöver ju inte vara det för att vara bestämd och beslutsför. Man har mordet att lyssna in andra.
Man har modet att ta beslut men man har även modet att ändra beslut som man har tagit när man vet bättre. Så det är viktigt med de här sakerna att förstå att, tycker jag att det är viktigt att ta beslut och beslut för så kan jag sen när jag väljer strategi det som syns på utsidan vara väldigt olika. Det kan se olika ut på utsidan. Världen som kommer igen, det är lyckliga människor. Har man tid att tänka på sånt när man driver projekt kan man tänka. Men när vi vet med diverse undersökningar att 75-80% av de som går till jobbet inte är så pigga på att gå till jobbet, så förstår man ju hur viktigt det är Att adressera de här sakerna, att de som jobbar i det här projektteamet faktiskt tycker att det här är både roligt intressant och spännande.
Och då måste man också tycka själv att det är viktigt och sedan manifistera det på olika sätt. För det är ju naturligtvis olika saker som gör de olika projektmedlemmarna lyckliga och tycker att det är spännande och utmanande. Du nämner några värden. Vilka fler värden fick du fram? Man har hos de flesta någonting man kallar politiskt slipad. Man tycker att det är viktigt att förstå det här med kommunikationen och förmågan att kommunicera även i politiskt laddade situationer som det ofta blir i projekt. och på alla andra ställen också för den delen.
Men att man har den här kommunikationsförmågan, och den kommer jag nog tillbaka till både sju-åtta gånger, att kan man måla upp bilder som intressenterna förstår och köper, då har man oerhört mycket större chans att lyckas med sina projekt. otal antal gånger som man kommer till styrgrupper och berättar saker som styrgrupp medlemmarna inte har en jävla susning om vad det är för något. Och sen förväntar man sig att man ska få vettiga beslut därifrån. Man måste kunna kommunicera åt med experter. Man måste kunna kommunicera med styrelse och ledningen på företagen. och pratar det språket som respektive gruppering pratar.
Så kommunikationsförmågan kommer tillbaka hos många av dem. Jag tycker det är intressant att se de här värdena som du nämner. Och då börjar man fundera på, vad är några värden som du blir förvånad över att de inte kommer? Ja, det kan man väl tycka, men när man ser på det och tittar på de här åtta, vilka värden de har, och när man har tittat på dem och vilka som är gemensamma för i princip alla åtta, då blir det också, det är de här bitarna, det är de här värdena som är de viktigaste. Sen har vi ju 20, 30, 40, 50, 60 värden till, alltså saker vi tycker är viktiga.
Men det här är ju på något vis tio toppvärdena och som är dessutom samma för de här åtta projektledaren. Så om du sammanfattar vilka värden som du kom fram till? Som jag sa då, man ska ha modet att ta beslut. Man ska vara beslutsför. Man ska ha förmågan att se hela bilden. Man kan åka ner tillfälligt i något stuprör, men det är viktigt att man som projektledare är den som har den övergripande bilden för allt det som pågår i projektet.
Det är det här med lyckliga människor. Jag menar, tycker folk, tycker projektmedlemmar att det är spännande att jobba i det här projektet. Tycker de att det är trevligt att umgås med de andra projektmedlemmarna. Så är det ju att sparka in öppna dörrar. Det är klart att de gör ett bättre jobb. Det är klart att de får ut det här extra och tycker att det här är där de vill vara när de jobbar.
Jag brukar säga att är det någon som är med i projektet och jobbar och inte tycker att denes värden lirar med de värden som gäller i projektet då blir det bara ett jobb för den personen för att det är i de här värdena som du har drivkrafterna och har du med dina drivkrafter så får du ut i storleksordningen 20-30 procent mer av den här personen än om inte värdena är med i det här projektet eller i det här företaget eller Man vill ha högkompetenta människor. Man ska vara lite grann som brankåren. Man ska vara förberedd på det som är oplanerat. Brankåren där ringer det i en klocka.
Man har ingen aning om vad det är som väntar. Men man sitter i bilen inom en minut på väg ut och då får man reda på om det har brunnet ner i tunnelbanan eller om det är en katt i ett träd som ska plockas ner. Det är samma sak för en projektledare. Det är det här att vara proaktiv. När du får fem, tio, femton minuter över att du tänker på vad det är som eventuellt kan hända. Det ligger nära riskanalyser och risktänkande.
Men just det här med att vara proaktiv. Det är också när det behöver projektet en fest för att deltagarna börjar bli trötta. Där behöver projektet en paus för att nu har vi jobbat alldeles för mycket under alldeles för lång tid. Att man är proaktiv och ser de här sakerna så att inte folk går in i väggen och helt går under. Sen finns det medvärdet metodiskt och det är ju liksom inga konstigheter. Det är klart att man ska jobba metodiskt.
Jag var själv i min ungdom en metodnörd och ingick i dataföreningens metodgrupp och vi åkte runt två olika företag och tittade på modeller och metoder. Jag var helt övertygad om att det var bara en fråga om att välja rätt metod och rätt modell så löste sig systemutveckling och projektstyrning. Sen har jag väl blivit lite med åt att det handlar nog mer om människorna och vilka människor du har i projektet. Du kan alltid önska att du hade experten inom både det ena och det andra området. Men det du ska leverera i det specifika projektet kanske inte kräver den spetskompetensen.
Och att du jobbar med de resurser du har och du jobbar metodiskt men det handlar om att se till så att de här människorna du har får göra det de klarar och det de tycker är bra. Kreativitet och fokus är självklarheter. Man ställs inför saker som verkar omöjliga. Sätter man sig ner och tycker att det här kommer inte att gå så händer det inte så mycket. Så det här med att vara lite kreativ och planera om och hitta på lösningar som kanske inte står i de här metodböckerna utan man får hitta andra lösningar för att komma framåt. Så den förmågan är ju även kopplad naturligtvis till modet att du vågar hitta lösningar som inte är enligt boken eller enligt Qtymen Det är för stunden den bästa lösningen för att komma fram.
Strålande. Sen har du det här som heter övertygelser. Hur definierar du det och vilka var det? För att förstå det enkelt, när man har tagit reda på vad jag tycker är viktigt, det vill säga när jag har fått mina värden. Om vi tar till exempel mord, då ställer man frågan vad som är så viktigt med mord? Och då svarar folk med sina övertygelser eller valda sanningar.
Värdena och övertygelserna hänger väldigt tight ihop. Jo, mord är viktigt för att du ska våga ta beslut. Mord är viktigt för att du ska våga vara kreativ. Alltså det här är ju inga sanningar. Övertygelser är valda sanningar. Men det är de som styr oss, det är de som gör att vi väljer att göra saker på det ena eller andra sättet.
Du väljer ju till exempel inte en strategi som går emot dina övertygelser. Utan du är övertygad om att den här metoden, det är den vi ska använda därför att den överensstämmer med hur jag ser på utveckling, hur jag ser på styrning och så vidare. Så att övertygelser ska vi vara på det klara med att det är valda sanningar. Det är inga sanningar. Men de är de vi följer. Det är de som styr oss.
Och när man stöter på någon som har motsatt övertygelsen vad man har själv. Och båda två tror att de sitter på den så kallade sanningen. Där har du grogrunden till nästan varandra konflikt. Nej, det ska vara den maskinen. Nej, det ska vara den maskinen. Nej, men vi ska göra det på det här sättet.
Ja, och så vidare. Du förstår. Så att övertygelserna, det är samma som valda sanningar och väldigt styrande. Och vilka övertygelser hade de här åtta besäkringarna gemensamt? De som jag har med här, som de tre översta, Jag kan lösa vilket problem som helst. Jag är ett geni i projektledning.
Projektorganisationen är det mest effektiva formen för oss att komma förändringar i organisationen. Som det hörs så lirar det här väldigt mycket mot mordet och det här skapar ju självförtroendet hos projektledaren. och ett starkt självförtroende hos projektledaren smittar hela projektteamet. Det är lite grann allt det möjligt, hur svårt kan det vara, alla de här klyscherna som vi slänger oss med. Men det här är ingenting man bara studsar över och säger att det är väl inget geni. Kom ihåg att övertygelser är valda sanningar. Och det är de som styr oss.
Så om jag väljer att vara helt övertygad om att jag kan lösa vilket problem som helst och att jag är en sjujäkel på projektledning och att projektledningsorganisationen är den bästa organisationsformen som finns Det boostar ju dig som projektledare och boostar hela projektteamet. Andra övertygelser som de här projektledarna har, det är liksom riktat väldigt mycket mot medarbetarna i projektet. De är övertygade om att det är riktigt. och motivera medarbetarna. Det går inte att tvinga dem. 2022 är inte någon löpande bandgrej. Vi förväntar oss att de vi har i projekten är experter på sina saker.
Vi kan inte tvinga dem att göra varken det ena eller det andra, men däremot kan vi motivera dem att göra det de är riktigt duktiga på. Sen gäller det också att ta väl hand om projektmedlemmarna. skyddar dem mot omgivningen. En sak som var så tydlig hos alla de här åtta det var att ingen jäkel utanför projektet ska ge sig på mina projektmedlemmar. Då går det via mig. Alltså att projektledaren skyddar verkligen och går i god för sina projektmedarbetare. Det pekade allihopa på hur viktigt det var för att skapa den här känslan av att det här projektteamet, de kan.
Sen pekade man också i den här häraren om att hitta projektmänniskor. Alltså att de som är med i projektet gillar att jobba på det sättet så som projekt bedrivs. Alltså att det finns start och slut och det är under en specifik tid. Och man kör lite rock’n’roll och man kör lite extra under en period. Att man hittar projektmänniskor som har slutleveransen, ja, alla andra leveranser naturligtvis i fokus. Och att det är det som driver dem, att de tycker att det är roligt.
Det finns även en övertygelse som är med här och det är att man skapar någon form av familjär atmosfär. För ofta är det ju så att du sätter ihop folk från olika håll. Det kan vara till och med från olika företag som snabbt ska upp på banan, snabbt ska funka tillsammans, snabbt ska börja leverera enligt planer och budget. Då krävs det också att du lägger tid och har förståelse för att du har med människor att göra. Du måste få de här människorna att fungera tillsammans. Du måste få dem att tycka att det här är kul.
Annars blir det jäkligt svårt att gå i mål i tid. Det blir svårt att hålla budget och det blir svårt med allting. Så det här är värden och övertygelser som de här åtta lyfter upp som de topp tio. Jag som projektledare, hur kan jag konkret använda det här? Jag tycker ju att en grundläggande sak som alla kan ta till sig och som alla kan ha nytta av det är att förstå det här genuint med kartan av verkligheten. Köper man det och dessutom är intresserad av den andres karta när den inte stämmer överens med min egen.
Kom ihåg att tidplaner, budgetar, alla de här instrumenten, även avtal, är ju kartor av verkligheten. Man gjorde så gott man kunde vid en tidpunkt. Man var helt övertygad om att den här planen verkar rimlig. och sedan planerar man på och sedan får man lite pengar i budgeten och man bemannar med olika människor från olika avdelningar. Men kom ihåg att det här är bara en karta verkligheten. Ni planer, budgetar, allt det här är inte verkligheten. Så när det har knatat iväg ett halvår eller tre, fyra, fem månader och du märker att planen kanske inte håller eller att budgeten inte håller.
Då vet vi alla som har kört några projekt i våra liv att det finns vissa styrgrupper där det sitter folk som hävdar att kartan är verkligheten och inte duggintresserad av att höra att man har dragit över tiden oavsett vad du har för förklaringar. Men det har hänt saker här i verkligheten. Det borde du ha tänkt på. Men det var ingen på hela jordklotet som visste att det skulle hända när vi gjorde planen. Så hur kan du hävda att planen är sanningen och inte verkligheten? Kan man få alla att förstå att vi jobbar med kartor av verkligheten och att vi är intresserade av varandras kartor?
Det vill säga, hur kan du komma fram till den här slutsatsen? Den går ju precis stickis där med vad jag har gjort. kommer fram till. Är du då intresserad av hur den här andra personen resonerar för att komma fram till sin slutsats, då ska ju den personen naturligtvis också vara lika intresserad av hur du resonerar för att komma fram till din slutsats. Ni vet att ni har olika kartor, ni vet att ingen av er har sanningen, då kan det också lösas de flesta saker som annars trillar iväg och blir rena konflikter där folk nästan tar till knutnävarna inne i styrelse- och sammanträdesrum.
Är det alltid så att de här personer i styrgruppen kan förklara hur de har kommit fram till sin sanning? Kan är jag helt övertygad om att de kan. Men om de vill, det är en annan sak. Om de hävdar att de har sanningen, om de hävdar att det här med kartan av verkligheten, Det är bara ja ja det är någonting som du hittar på för att komma undan eller någonting sånt där. Då blir det svårt. Du måste köpa att ingen har sanningen.
Du måste köpa att vi alla har våra kartor av verkligheten, inte verkligheten. Det är ungefär som att jag har åkt i bil med en kompis vi skulle någonstans borta i Sörmland. Jag körde och han hade en GPS. Och satt och tittade på. När vi kommer bort till skogarna så säger jag att nu ska vi svänga vänster och då säger jag att det finns ingen väg här. Jo på kartan är det en väg.
Du kan inte be att jag ska åka rätt ut på åkern. Men enligt GPSen så står det. Sen frågar jag när uppdaterade du den kartan så säger jag att det är ett par år sedan. Det är samma sak med tidplaner och budget. När uppdaterade de senast, har du tagit hänsyn till det som har hänt de senaste halvåret, året? Nej, men hur kan du hävda att det här skulle vara sanningen?
Så att man får väl liksom köra med sådana här exempel som ingen kan ducka för och få dem att förstå successivt att vi jobbar med kartor av verkligheten som behöver uppdateras löpande. Du har sagt att värdet bara kan utläsas av resultatet. Vad menar du med det? Det är de här bitarna med, återigen då, att följer vi diverse aktivitetslister tittar vi bara på förbrukade resurser och glömmer bort uppnådda resultat då riskerar vi att gå bort oss alldeles ofantligt. Det finns ju på vissa ställen en tendens att tro att man är väldigt duktig och man springer omkring och har en jäkla massa aktiviteter för sig.
Man har listor på 30-40 aktiviteter och sen när man frågar vad de har åstadkommit så har de inte åstadkommit någonting. Det är inte intressant med aktivitetslistor. Man måste titta på vad är det du har uppnått, vad är det du har levererat, vad är det för delresultat? Så att man ser att det faktiskt är progress i projektet. Du kan inte mäta projektet bara genom att se att… Nu har vi bränt en miljon den här månaden.
Det var beräknat till att vi skulle bränna en miljon den här månaden. Du måste titta på även progress. Har du nåt tips och trix där, hur man gör det på ett bra sätt? Ja, det är återigen. Nu börjar jag nästan bli tjata med kartarna. Att man tittar på verkligheten, vad befinner vi oss nu?
Att man har avstämningar regelbundet. Det duger inte med att ha en avstämning en gång i halvåret eller att man måste stämma av att man är på gång åt rätt håll. Då tittar man på uppnåda resultat, inte på förbrukade resurser eller vad det nu är. Man måste se att det går framåt. Jag antar att du också gillar att jobba stegvis snarare än att se en helhet från början, eller hur tänker du? Jag tycker inte att det där är någon motsatsgrejer.
När man startar upp något så brukar det väl vara någonstans i verksamheten att man vill åstadkomma något som är tillräckligt stort, som inte den ordinarie linjen klarar av att utföra. Det är ju därför man ofta tillsätter en projektorganisation som är tillfällig. Därför att det är en sån pass stor förändring som ska göras. Och att då inte ha ett endaste hum om vad den här stora hela förändringen innebär. Det är… Jag tycker liksom att det… hur man väl ska ha det.
Hur man väljer att dagligdags operativt jobba i projektet. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att det är någon motsättning mot att man har en bild på helheten men man väljer att jobba stegvis eller agilt eller vad man nu vill kalla det. Hur jobbar du med resurser då? Jag brukar säga att ibland så är det att du har ett projekt och du börjar få ett hum om vad det ska utföras. och du tittar på projektmedlemmarna och det är de här projektmedlemmarna du har. Och du kan ibland alltid önska dig att, även om du är tränare för ett Division 4 lag så hade du önskat att du hade både Zlatan Messi och Ronaldo med i laguppställningen.
Men det har du inte. Därför att utmaningen i Division 6 är inte så att du behöver de spelarna. Du har de spelarna du har, förhoppningsvis då, om det är division 6, att vi förhoppningsvis har lite division 5-spelare med. Jag tycker det är viktigt att titta på återigen då verkligheten. Vilka resurser har jag och vad kan de här resurserna åstadkomma? Inte vad de borde åstadkomma med den titel, med den utbildningen, med den tvärningen, med den erfarenheten.
Utan att få kläm på Vad klarar de och sen jobba metodiskt med att ge dem successivt mer och mer utmanade arbetsuppgifter och under resan träna och utbilda där det eventuellt finns gap då i förmågan. Om det ändå inte fungerar? Ja då är vi tillbaks till det här värdet kreativitet. Om det inte fungerar då kan det vara alltifrån att en person kanske måste lämna projektet därför att det förstör för alla andra i projektet. Det kan vara så att du behöver faktiskt gå upp och övertyga styrgruppen om att ta in ett par till för att få fart på det här, för att kunna hålla tidplaner och allt möjligt.
Här kommer det här fina, det beror på. Men man måste hela tiden testa någonting annat. Man måste vara kreativ och testa någonting annat. Funkar det inte så lär det inte funka och fortsätta på samma sätt. Utan du måste ändra på någonting och testa om det funkar. Och funkar inte det så då får du ändra igen och testa tills det funkar.
Jag vet att du jobbar med att alla beteenden har en positiv intention. Hur tänker du det där? Alla beteenden har en positiv intention för den personen. Det kan till exempel vara så att vi sitter 15 stycken på ett möte och en person känner sig väldigt trängd för att den här personen har inte levererat det den borde göra och mår dåligt redan när han går in i rummet och sen blir det lite heta diskussioner och den här personen känner sig mer och mer utpekad och till slut så blir personen även Muntligen. Attakerad och känner att jag håller på att svimma, jag pallar inte det här.
Jag håller på att svimma. Intentionen, den goda intentionen för den här personen i det tillfället, det är att jag vill inte svimma. Och det bästa beteendet för att uppnå den intentionen det är att resa sig upp, gå ut ur rummet, slå igen dörren och innan du går ut ur rummet säger ni fan galna allihopa. Vi kan vara överens direkt allihopa som hör det här exemplet att beteendet är under all kritik men intentionen det var att inte svimma. Den var god ur den här personens perspektiv och förstår du inte att det finns en god intention. Då ger du dig på beteendet utan att överhuvudtaget förstå varför personen gjorde det.
Förstår du intentionen då kan du föra en diskussion att det här beteendet senast var inte så bra men jag förstår intentionen och nästa gång du känner dig pressad och stressad så föreslår jag att vi gör på det här sättet. Då kan vi hitta och erbjuda ett beteende som fungerar väldigt mycket bättre. Hur har du fått fram? Hur gör du när du modellerar? Det är att man Det är viktigt att komma ihåg att en person som har en specifik förmåga och det är den förmågan du vill komma åt, den förmågan du vill modellera. Den här personen behöver du inte älska i allting annat den står för eller gör utan du är bara ute efter den här förmågan.
Så det är inte att det är några krav på att den här personen i största allmänhet ska vara din favo utan det är en specifik förmåga. I det här fallet så är det projektledning som vi har modellerat. Då börjar man med att boka tid med den som man ska prata med. I storleksordningen två timmar och sedan ett uppehåll på minst en vecka och sedan två timmar till. Och sedan ytterligare en uppsamling någon vecka senare när man har sammanställt själva modelleringen. Men det man är ute efter är vad är det för värden den här personen har?
Då ställer man frågor som gör att man får fram vad den här personen tycker är viktigt. Man vill även få fram övertygelser och vilka strategier personen använder och vilka tillstånd personen nyttjar. Det är också en sak som vi borde lyfta fram. Det är tillstånd. Det finns mycket kraft, mycket energi att hämta i olika typer av tillstånd. Att vi har förmågan att styra våra tillstånd så att vi är i det, för tillfälligt, bästa tillståndet.
Ibland kan det vara viktigt att vara arg, ibland kan det vara viktigt att vara sensad och lugn, ibland kan det vara viktigt att vara glad, fokuserad, säker och så vidare. Men visst man ställer frågor och när man börjar prata med en person som besitter en specifik förmåga, När man väl har fått dem att börja prata så levererar de huller om bladder, värden, övertygelse, strategier, tillstånd, stories och så vidare. Det är då det är så viktigt att man låter dem prata. Jag har testat alla möjliga varianter och jag har sagt att nu pratar vi inte om världen längre, Nu håller vi oss i världen.
Det drar ner vad du får ut totalt sett. För då börjar den här personen bli försiktig. Säger jag fel saker? Är det här verkligen ett värde? Så klicka igång med att be personen svara på frågan. Vad är det du tycker är viktigt när du jobbar som jurist eller projektledare? eller vad du nu gör för någonting.
Och sen när de väl kommer igång så låt dem snacka. Och sen när de har pratat klart ja då går det tillbaka. Finns det fler värden som du tycker är viktiga? Och när man då hör det här att det blir en hiskelig blandning av värden och övertygelser och strategier och tillstånd och hej och hå så förstår man också att det är oerhört viktigt att spela in intervjun. Både bild och ljud. För vi säger väldigt mycket till varandra när vi använder kroppsspråket.
Det är viktigt att se personen när personen säger olika saker om. Det är ett litet leende eller om personen ser riktigt samlad nästan allvarligt ut. De här bandupptagningarna eller videoupptagningarna är de du sen får sitta med mellan första och andra tillfället och mellan andra och tredje tillfället och sortera ut värden och sortera ut övertygelser, strategier och tillstånd. Det är ett antal intervjuer. Det är en hel del arbete mellan intervjuerna. Sen slutar det med en form av sammanställning som man går igenom med den här personen.
Jag tänker mig att de här frågorna kan vara bra att använda i andra sammanhang också, inte bara när man modellerar. Kan du inte berätta lite om ditt frågebatteri och ge tips om frågor man kan ställa i olika sammanhang? NAMAM pratar om… Vi har alla varit med om att folk uttrycker sig, det gör vi även själva, väldigt generellt ibland. Det är ingenting som funkar i det här projektet. Nu är ni försenade igen.
Man slänger sig med ganska generella uttalanden och påståenden. Då finns det någonting som bland annat heter superfrågorna. Det är fem tämligen enkla frågor som är så kraftfulla som är sån ammunition så att de borde ni lära er. Om inte någonting annat är intressant så lär er de fem frågorna. För de kan ni börja använda på stebertus. Det ni gör då är att ni drar ner det generella till lite mer specifikt tills ni förstår vad den här personen egentligen menar.
Det händer till och med ibland att den här personen får ett antal sådana här superfrågor inte kan svara utan det var faktiskt så att den här personen var bara allmänt förbannad och det gick ut över projektet. Så att de här frågorna, det är var specifikt, hur specifikt, jämfört med vad. Vad skulle hända om och sedan den femte, det är liksom tidsdimensionen. Har det alltid varit så här? Har det aldrig varit så här? När var det så här senast?
Så vad någon än frågar er om, vad någon än påstår så kan ni alltid ställa någon av de här frågorna. Det fina med de här frågorna är att man vill väl, man vill komma framåt, man vill hitta en lösning. Jämför du de här fem med frågan varför så känner du i hela kroppen att varför det är lite attack över det. Där är nästan det naturliga svaret ju därför. De här frågorna kallas processfrågor. Det vill säga de uppmuntrar till att vi fortsätter att prata.
De fortsätter att se till så att vi kommer framåt. Och till slut så kommer vi att hitta en lösning eller en överenskommelse. Vad är det du menade? Men då kan vi göra så här istället. Så att de här fem frågorna de är hur tunga, hur viktiga som helst att lära sig att använda. För det är den som ställer frågorna som har makten.
Den som ställer frågorna har makten. Och du kan alltid oavsett vad den andra har sagt till dig ställa någon av de här fem frågorna. Antingen för att köpa dig 2-3 sekunder så att du slipper gå ut ur det här sammanträdesrummet och sen en halv minut senare. Jäklar så skulle jag ha svarat. Ställer du de här frågorna så köper du dig den tiden och kan svara så som du egentligen vill. Vad specifikt, hur specifikt jämfört med vad.
Vad skulle hända om. Har det alltid varit så, har det aldrig varit så, när var det så senast. Det var exempel på superfrågor. Kanonbra, har du andra såna här frågor? Du sa att det här var processfrågor, vi ser att du kanske har några andra typer av frågor också. Det är oftast varianter på de här fem.
Så utgående från de här fem så hittar man varianter som är användbara i diverse olika situationer. Antingen när man pratar med någon så tycker man att de pratar alldeles för generellt och då vill man dra ner till en mer detaljerad nivå. Då är de här fem superfrågorna jättebra verktyg. Ibland så är man i ett samtal där man tycker att nu är du alldeles för detaljerad. Då kan man ställa den enkla frågan, ja men det du sa nu, vad är det ett exempel på? Då måste den här andra personen chanka upp eller åka upp en generaliseringsnivå.
Till exempel om man frågar Du pratar här om Bilar Vad är bilar exempel på? Ja, kommunikationsmedel så att man förstår att du kommer upp på en annan nivå. Vad är cyklar exempel på? Ja det är kommunikationsmedel. Både bilar och cyklar kanske är på samma nivå men en nivå… så har du kommunikationsmedel eller transportmedel eller vad du nu vill. Jag gillar ju att lära mig om misstag och gärna av andras misstag.
Har du begått några misstag i din karriär som du skulle kunna dela och som någon har någonting att lära sig av? Jag vet att jag är lite tjate med det här med kartan av verkligheten och kommunikation men det är faktiskt det jag tycker är det svåraste och det mest framgångsrika när du får det att fungera. Men även jag gör ju naturligt fel hela tiden. Alltså inte hela tiden, men någon gång ibland så där. Och jag kommer ihåg en gång när jag hade en kund. Och min intension, min goda intension, det var att jag verkligen ville hjälpa den här kunden.
Och jag babblade på och jag kom med både det ena och det andra förslaget. Nästa gång jag träffade den personen så fick jag en fantastiskt nyttig återkoppling även om den sved. För kunden hade upplevt mig som burdus, som viktig petter, som visste allt. Hela den där delen av alla de här beskrivande orden fick jag serverat. Jag hade inte tagit reda på hennes kartan i verkligheten. Jag hade inte tagit reda på vad det var hon egentligen ville veta.
Jag var så uppe i att jag kunde de här sakerna och bara babblade på. Bara förklarade både det ena och det andra. Det gick inte hem någonstans. Ett annat tillfälle är på samma kartan i verkligheten. Jag blev kallad till ett möte där vi skulle prata om att börja bygga upp förvaltningsorganisationen hos gunden. För vårt projekt skulle ju snart göra slutleveranser och mottagande organisation skulle vara up and running när det här skedde.
Så jag gick in i det här mötet och började förklara hur det går till när man bygger upp en förvaltningsorganisation. Sedan efter några minuter är det en som säger lite fint. Tommy, du har inte lyssnat på vad vi sa. Vad menar du? Ja, det var inte det här vi frågade. Jag gick in till ett möte med en karta verkligheten att det är det här vi ska prata om och sen började jag prata.
Men de ställde en helt annan fråga som gick in i ena örat och ut genom det andra. Jag lyssnade inte. Otroligt snällt av båda de här kunderna att faktiskt ge dig återkoppling på ett sådant sätt. Det är den typen av återkoppling som kräver mord av den som gör det. Och jag är ju fantastiskt glad över att ha fått den här återkopplingen. Det är ju den här typen av misstag som man gör, som man lär sig av.
Det ska ju svida lite för då kommer du ihåg att du gjorde det. Och du gör ju fan inte om det. Så det hamnar inom den här äraren. Olika kartor av verkligheten. Och att kommunikation är viktig. Att kommunikation är viktig säger väl nästan alla.
Men jag menar att den är viktigare än så. Den är viktigast. Det är det enda vi har mellan oss människor. Vi har ingenting annat. Även om jag sätter en pistol mot tidningen så är det kommunikation. Det är för att understryka att nu fan lyssnar du.
Så kartan av verkligheten och kommunikation det är nog det jag tycker är viktigast. Det är väl där jag också, precis som alla andra, begår misstag ibland. Jag glömmer bort, eller jag tar för givet att de jag sitter och pratar med har samma karta av verkligheten som jag har. Är det någonting vi inte har pratat om idag som vi borde ha pratat om? En sak jag skulle vilja lyfta lite, jag har snuddat vid den och det är det här med tillstånd. Generellt sett så kan jag tycka att I det här landet så är vi lite småkass på tillstånd.
Vi får lära oss att nej men var lugn nu, nej men brusa inte upp nu. Oj vad jobbigt, nu är det någon som sitter och skriker, oj vad jobbigt, nu är det någon som sitter och gråter. Jag tycker ju att eftersom jag vet att det går att styra tillståndet ganska väl, du kan ändra tillstånd på några sekunder. Från att se. att du är arg till att du blir glad. Det finns tekniker som gör att du kan enkelt ändra tillstånd. Vikten då av att vara i rätt tillstånd i rätt tillfälle i rätt situation.
Kommer du från ett möte där du har åkt på en riktig käftsmäll och går direkt in i ett annat möte så tar du i 11 fall av 10 med dig det här tillståndet från mötet du kommer ifrån. Du är antingen riktigt förbannad eller också är du riktigt tilltryckt. Och är det du som är ordförande för nästa möte som du kliver in i och går in med tillståndet att du känner dig skitförbannad så sätter du det tillståndet i gruppen på 2-3 tiondelar av en sekund. Här menar jag att eftersom vi vet att vi kan styra tillståndet, se till att vara i det tillståndet som är bäst för situationen.
Om du kommer in som ordförande eller om du kommer in på ett möte och är en signifikant deltagare på mötet och du är skitsur så smittar det. Men det fina i kråksången är att om du är på jätte gott humör och du är jätte glad så smittar även det. Är du då den som äger mötet, du är ordförande för mötet, så blir det än mer viktigt att ha koll på vilket tillstånd du befinner dig i. Ibland kan det till och med vara så att du måste vara arg för att komma åt resurser som du besitter. Du klarar inte av att göra vissa saker om du inte är tillräckligt arg.
Det blir lite mediokert resultat av ett sådant försök. Du måste genuint vara arg eller du måste genuint vara glad eller vad det nu är som situationen kräver. Så tillstånd är viktigt. Jätteintressant. Idag har vi fått lära oss massor med saker om världen, övertygelser, superfrågor, tillstånd och tips om hur vi kan hantera de här olika sakerna. Det har varit väldigt intressant.
Jag vet att du håller certifieringsutbildningar i NLP, ledarskapskurser i Sverige och Italien med mera. Om någon är intresserad av det kan ni mejla till Projektledarpodden. Då ska jag förmedla den kontakten. Om någon vill nå Tommy så är det enklast att göra det på LinkedIn. Stort tack för att du ville vara med i dagens Projektledarpod. Tack Mattias, det har enbart varit riktigt roligt.
Tack för att du har lyssnat på Projektledarpodden. Hör gärna av dig till oss med idéer, tips och förbättringsförslag. Det gör du enklast via mail på Lyssnare, Snarbelag, Projektledarpodden.se eller vid det sociala nätverk du föredrar.