ProjektledarDetta är en maskinell transkribering (KB-Whisper) av avsnittet som publicerades 2020-08-14. Fel kan förekomma.
Lyssna på avsnittet: 4: Projektledare inom plåtslageri och tjej, vilka utmaningar finns och vad gör vi åt dem? Läs sammanfattningen: Projektledning i byggbranschen – Så lyckas du med människor och resultat (4)
Transkribering
Skit i vad alla andra tänker och tycker stuppar det som är rätt. Det är samma sak när de pratar skit och man tänker att det inte var så bra. Den du hör prata är Emma-Lena Andersson. Hon är projektledare inom plåtslageri och är ett föredöm inom byggbranschen. Du får många bra tips och tankar från henne i den här poddkasten. Nu kör vi!
Du vill lyssna på Projektledarpodden, en podd för dig som gillar att leda projekt- och vill lära dig mer av andra om projektledare. Idag har jag glädjen att välkomna Emmaline Andersson. Du är projektledare på Plottes lageriet. Du brinner för bra ledarskap och arbetsmiljö. Du pluggade ledarskap vid 29 för att bli en ännu bättre ledare. Jag läste första gången om dig Expressen och fick tips om dig på LinkedIn.
Du har sagt att folk inte förstår hur mycket man ska tänka på som projektledare. Vad menar du med det? Ja, precis. Det känns som att man måste tänka på alla ord man säger, allting man lägger fram, hur man ska få medarbetarna nå fram till mål, och sen är det ju alla papper, all säkerhet. Så det är extremt stort, och det trodde väl inte jag att det skulle vara så stort när jag började jobba med det. Så att bara det här med individanpassar, det hade man väl en tanke på att alla är olika, men inte vilken stor effekt det ger och faktiskt individanpassa sitt ledarskap och även vägleda fram till mål då.
Att det är så extremt mycket som man måste tänka på. Vad är en projektledare för dig då? Ja, det är ju en ledare som leder projekt fram till mål faktiskt. Och så som jag jobbar, det är ju först att träffa kunder och så räknar in jobb och så. Sen så har ju både en av mina chefer räknar ju på en hel del jobb Han ger mig de jobben sen och då ska jag projektleda dem tills de är färdiga. Då är det att koppla alla papper, kolla så att id.06-kort stämmer och KMA-perm.
Sen åka ut på byggen och se till att allting blir gjort. Man följer lagar och regler och alla rekommendationer. Man har en relation med arbetarna så att de kan berätta om något gått fel. Vad är speciellt med projektledare i byggbranschen och mer specifikt inom plåtslageri? Ja, det är ju… Som en projektledare inom bygg så är det oftast väldigt stora jobb.
Men inom plåtslageri är det lite mindre jobb och lite mindre fastigheter. Sen har vi ju totalentreprenaden på vissa jobb också och då är det betydligt mycket mer jobb. Men De flesta projektledningsjobben jag gör, det är jobb som varar alltifrån en dag till två månader ungefär. Så det är inte några jobb som är på flera år. Där har vi ett jobb som är igång. Men där är vi två stycken som leder i arbetet för att kunna hjälpa varandra.
När du pratar om vad du gör de dagarna så nämner du väldigt mycket papper och dokument. Samtidigt vet jag att du brinner för ledarskap. Hur får du ihop det här? Jag vet faktiskt inte. Det är att ta vara på minutrarna man har och vara glad när man kommer in för dörren på morgonen. Som att jag pratar med killarna vid sju på morgonen och frågar hur det går med projekten och vad de ska.
Då får jag passa på och lära känna dem samtidigt. Ja, ledarskapet handlar ju om att man ska ha en relation, vara tydlig i sin kommunikation och ha den sociala kompetensen. Det betyder ju att jag måste ha en relation med allihopa som jag leder. För att de överhuvudtaget ska, vill jag ringa mig när det är någonting som går fel eller någonting som är bra. Och även att om det är någonting än, att de ska kunna komma till ändå. För förståelsen är ju jätteviktig och har jag ingen relation med dem så kommer det aldrig ske.
Hur hanterar du de som är tysta eller inte blir hörda som kanske inte märks så mycket? Jag visar genom att titta på dem. Att jag ser dem. Även på när jag har måndagsmötet så finns det de som inte vill säga någonting än. Då är det viktigt att jag visar mig hela kroppen, att jag ser dem i kroppsspråk och tittar på dem. Jag vet att de är obekväma.
Att de inte vill prata helt enkelt. Och då blir de ju obekväma om jag säger deras namn eller så där. Utan de måste ju respektera det. Och då räcker det genom att bara titta på dem. Och vissa saker som man ser att de blir lite intresserade av det så får man kolla lite på deras kroppstråk. Kan jag fråga nu vad tycker du?
Och så säger jag namnet då. För det är viktigt att de blir hörda också men i rätt tillfälle. Och du har sagt att man ska forma sig efter alla man leder. Jag har ju killar som jag och även tjejer och så som är liksom. Jag behöver hjälp i det första jag behöver säga på morgonen eller på dagen då. Jag får inte ihop det här eller hur ska vi lösa det här?
Så det är fast jag vet hur man gör eller vad det nu kan vara så är det det sättet de behöver bli leda på för att känna sig motiverade till just det jobbet. Medan andra vill inte ha frihet överhuvudtaget, de vill ha direkta order hur de ska göra och har det uppstaplat som ett schema nästan. Som att vi funkar olika och där måste du hitta en balans för de här personerna då. Är du rättvis? Kan det vara så i gruppen att de inte tycker att du är rättvis för att du gör på olika sätt mot olika personer? Nej, som att jag är såpass ärlig med mitt ledarskap och frågar hur de vill att jag ska leda dem.
Jag är jätteärlig med det. Samma sak med att jag vill ha feedback, så får ju de feedback. Det är ju både ge och ta. Så jag tycker det är jätteviktigt för mig att fråga om jag kan göra någonting bättre, eller är det någonting de inte tycker om eller vad kan jag göra för dem? Så då blir det inte orättvisor som att de har bestämt själva hur de tycker att situationen ska vara. Och om det är så att jag känner någon gång att det är orättvist så säger jag ju varför.
Om det har hänt någonting eller att det är någonting så förklarar jag det för allihopa. Och nästa gång så kanske det är någon annans tur. Så det är jätteviktigt att vara tydlig och rak och öppen framförallt med sin kommunikation. Kanske behöver man inte alltid vara rättvis heller? Nej, det behöver man inte vara. Men till stor del behöver man på ett sätt vara det.
Men man kan ju göra olika saker för olika personer så att det ändå blir relativt rättvis. Att man ser dem lika mycket eller att man lyssnar på dem lika mycket fast på olika sätt. Så det blir ju ändå rättvis i slutändan. Men vissa syns ju mer. Och vissa syns det mer när man lägger tid och energi på. De kanske hörs mer eller så där.
Men då räcker det bara att jag går förbi och bara ger en klappaxel på den som är tyst. Bra jobbat eller så där. Och då ser de ju det också. Du nämner feedback och återkoppling här. Hur hanterar du när någon gör fel? Ja, den är inte rolig.
Det är nog ett av de svåraste arbetsuppgifterna man har, tror jag. Som ledare för att vi har ju det här flickbeteendet imprensat sen vi bodde i grottarna. Och det gör ju att så fort någon börjar säga någonting fel så försvarar vi oss. Och framför allt är det en grupp att alla ska få tala till punkt och inte avbryta varandra. För när man hör något som man kan säga då skitsnack om sig eller något som inte stämmer eller att någon har gjort någonting dåligt eller håller inte med och så där, då försvarar man sig under tiden där den andra personen pratar.
Och det är en konst att vara tyst och faktiskt lyssna och vänta på sin tur. Det är lika svårt i ledarskapet om jag ska berätta någonting som inte har blivit bra. Det blir lite grann som ett agg för personen. Många tar åt sig väldigt illa. Det är inte så lätt att säga det till personen heller. Där är det också individanpassningen som man får tänka tre-fyra gånger innan man säger någonting.
Det som jag tycker är viktigast är att säga varför. Så att man inte säger någonting obifogat. utan förklarar varför det har blivit sådana, eller varför man inte tycker om det, eller hur det kom. Och de får en chans att förklara sig och att man faktiskt lyssnar hela vägen. För då kan det ju vara någonting som man får ha förståelse för istället. Det kanske är någons fru eller man som ligger på sjukhus och de var så himla inne i detta och tänkte på det så de slog falsen fel och den sprack eller vad som helst. Och då tycker jag väl inte att man kan beskylla personen för att, herregud, vad gör du?
Där är det jätteviktigt att ha förståelse och vända det på ett bra sätt. Att alla kan göra fel, det är ingen fara. Du behöver inte stressa ihop nånting, utan jag förstår dig. Tillskillan om jag hade sagt, vad fan håller du på med? Få ihop skiten nu. Klockan går.
Då slår man ihop den fadsen fel en gång till. De är lika stressade och mål är sämre hemma dagen efter. Så det är jätteviktigt att hålla det lugnt och sansat och vara väldigt saktydlig och berätta varför och lyssna, tror jag. Det är väl de största grejerna, tror jag. Lyckas du alltid med det här? Ibland kan man ju veta hur man ska göra, men inte riktigt lyckas att göra.
Nej, det är klart att alla har brister och alla kan göra fel och det är därför det är en sån svår konst. Men jag ser det som en ständig utveckling att gör jag något fel. Så kommer jag på mig själv och är ärlig med det direkt. Men herregud nu lyssnar du inte jag 100% nu får du ta om dig det förlåt mig. För att jag kommer på mig själv. Och då nästa gång så, just det.
Så påminner jag mig själv och jag är ärlig när det sker. Så att jag kan förbättra mig till nästa gång. Och gör jag inte det så kan jag inte utvecklas heller. Jag har ju kommit väldigt långt men man blir ju aldrig färdig. Hur hanterar du när andra personer… personer på bygget lovar saker och inte håller och hindrar dina killar och kanske säger? Ja, då kontaktar jag dem och är raka och ärlig.
Där vill jag ha allting nerskrivet, kommunikationen och så där. Folk kanske tycker jag är löjliga, men säger vid något muntligt så kommer jag skicka bekräftelse på mejl sen. För annars händer ingenting. Och den läxan har man fått lära sig hård av vägen. Men när det är stopp och så Då är det ju att prata med dem och få förståelse också och prata med killarna men då måste ju de ha förståelsen tillbaka om de inte har haft kommunikationen som är jätteviktig innan. Har de sagt att vi ska vara där en viss dag och de vet att de inte blir färdiga till den dagen och jag skickar ut killarna eller tjejerna då.
Alltså det är klart att jag blir irriterad för hade de sagt det två dagar innan när de visste rätt så hade jag ju kunnat skicka dem på annat. Då får de kanske vänta sen, då får de ha förståelsen tillbaka och kanske förvänta sig. För då håller de på med något annat jobb som är lovat efteråt egentligen. Det jobbar jag jättemycket med, kommunikationen. Och det är väldigt tydligt där, att berätta det här nästa gång, det är ingen fara. Jag försöker få väldigt mycket kommunikation och förståelse, men som jag sagt flera gånger, att det ska ge effekt och det gör det ju.
Så det är mer och mer sällan som det händer idag mot vad det gjorde i början när jag började jobba här. Det måste vara nyckeln hur man lyckas hålla alla i arbete hela tiden. Hur planerar du? Vad har du för verktyg, tips och tricks? Ja, vad har jag för verktyg? Deligera ut.
Ge ansvar. Jag kan ge ut flera jobb samtidigt. Så att de själva känner att de har hand om det här. När det är någonting så ringer de mig. Att de har hand om det. För att det ger dem motivationen till att driva sig själva. och även driva sig till att shit nu händer någonting här.
Och då ger de ju den kommunikationen. Så då kan jag planera in något annat jobb som jag har liggande. Men jag vet att de har koll på de här och sen så håller jag koll på hur det går för dem istället. Så det är de själva som bestämmer och då tar det inte lika mycket tid för mig utan att de får ansvaret. Och de har flera stycken för annars så hade jag inte hunnit med. Det är ju liksom femton killar igång hos oss här just nu.
Så att har inte jag gett dem flera stycken jobb samtidigt och ansvaret för dem. Så vet jag inte riktigt om jag hade hunnit med faktiskt. De är ju jätteviktiga spelare i vårt lag liksom. Och det måste de ju få känna också att de är viktiga och en del i vårt lag. Och hur lyckas du få dem att återreportera då? Det gör jag genom att jag mailar dem eller ringer eller smsar dem och sådär.
Så att jag har ju den kommunikationen hur går det för er. Så att jag hela tiden kollar hur det går. Annars så kontaktar de ju mig nästan bara enbart när det händer någonting. Och då har ju jag inte riktigt koll på hur mycket som är gjort. För jag vill gärna ha reda på det på eftermiddagen hur mycket det är som är gjort. Och att de chansar på hur många dagar de har kvar eller sådär.
Så att de får ha lite tidspektiv själva. För om de kommer in på morgonen till mig och säger att jag har inget jobb idag. Då har jag ju missat min kommunikation med dem och även dem med mig. Då har jag inte kunnat planera in något nytt och då tar det ju tid och då står de ju stilla. Så det är jätteviktigt att hela tiden återkoppla och det gör jag genom både sms och maila och ringa och så. Kolla hur det går.
Och sen åker jag även ut på byggena för att besikta av och se till att det är egenkontroller och så blir det gjorda. Hur hinner du med allting? Jag vet inte. Jag tycker det är roligt. Det är väl det som driver mig kanske. Jag vet inte.
Det låter som du har oerhört hög ambition och det finns ju risker med det. Har du känt av några sådana? Nej, nu har jag i och för sig tre diagnoser. Tycker du någonting är väldigt roligt? Då är du väldigt motiverad och självmotiverad. Då finns det ingen tid för negativa tankar eller negativiteten.
Då brinner du för nåt och tycker att det är roligt. Du blir självmotiverad. Om jag ringer min telefon sent på kvällarna, då tappar jag det. Då känner jag att det är min tid. När det är nåt viktigt eller att några killar är igång- Ja, att det är något akut, då är det självklart. Men när det är vissa som ringer klockan 9-10 på kvällen för att de vill prata om något jobb eller så, som ska vara längre fram.
Då blir jag inte självmotiverad. Hur hanterar du den situationen då? Jag säger som det att klockan är efter fyra. Du får jättegärna skicka mig ett sms så kan jag titta. Jag känner för det. Annars ringer jag dig imorgon.
Nu har jag min tid med mina barn och det jag lever för. De flesta har förståelse för det. Sen finns det de som måste ha inoffert det nu. Då hade du kunnat säga till mig förut eller flera veckor sen. Du ber mig om en offert som jag inte har hört talas om. Det är som att ha missat och frågat mig om en offert.
Be man på ett väldigt snällt sätt, då kanske man kan lösa det. Men annars så det här med att man antar och tar för givet att man inte har något annat liv, det är inte okej tycker jag. Då har de inte förståelse faktiskt. Nej, och du nämner här vad som är viktigt och jag vet att du har också sagt att ledarskapsutbildningar är väldigt viktigt. Har du något tips om några eller vad du har gått för någonting? Ja, jag går ju på teknikhögskolan i Uddevalla.
Biggo är agnesledare och den är tvåårig, så jag har gått ett år nu. Den är på halvtid, så man kan göra den vid sidan av skolan. Det är ett jättebra alternativ och de har flera olika utbildningar. Sen i plåt- och väntföretagen har de en grupp som heter Framtidsgruppen- som har utbildningar med, som mina chefer har gått på. De flesta fack har olika utbildningar och kurser som man kan gå. Sen finns det även online som man kan söka, för det finns väldigt många bra.
För jag tycker att alla ledare ska gå det, för det gör en så otroligt stor skillnad. Jag var ju arbetsledare innan jag sökte in. Och jag trodde ju att jag… Man är ju så, man tror att man är duktig, man tror att det går. Det är inte ens egna fel, de borde förstå vad man har sagt eller så där. Men det lärde man sig ganska fort.
Shit, det är ju ledarens ansvar allt som är. Så att… Ja… Nej, jag rekommenderar starkt att gå ledarkurser om man är någon typ av arbetsledare. Vad är det största du har tagit med dig därifrån? Du har nämnt några saker här.
Min egna personliga utvecklingsresa. Jag trodde inte att det var så stort med hur mycket man själv var tvungen att förändras. Och det har jag tagit med mig. För jag vill ju så gärna bli den bästa emotionella ledarskapet. Så det är ju EQ, inte IQ utan EQ. Det är personlig kompetens och social kompetens.
Det betyder förmågan att uppfatta andra som ens egna känslor och vad det gör för andra. Det är den absolut största grejen jag har tagit med mig. Akcepteras det i byggbranschen att tänka på det sättet? Nej, det gör det inte. Det kommer återigen varför, varför, varför förklara och förståelse. Men det är ju mer när de ser effekten.
Det tar många år för många. Men när de väl ser och förstår så är det så självklart. Men folk är så rädda för förändring och förändringar är ju någonting man ska se som utvecklingsmöjligheter. Inte något som är jobbigt eller är i vägen eller så där utan försöka se positivt på det alltid. Även förändringar, om det går något fel eller något bygge eller någonting ser det som en utveckling till nästa gång. Eller att man kan ta chansen att lyssna på sina medarbetare och lyssna på idéer som de har för att man ska kunna lösa det tillsammans.
Och då återigen får man relation med sina arbetare Så att försöka se allt positivt, då kommer man väldigt långt faktiskt. Hur jobbar du med lärande då? Du säger att få återkoppling om vad som hänt och lära sig. Men hur tar du med er det till nästa bygg? Jo, genom att jag har ju måndagsmötena. Sen har jag ju medarbetarsamtal och så med de anställda här.
Som att jag är byggchef också, jag är inte bara projektledare utan jag är byggchef så jag handlar om medarbetarna. Det är viktigt med de stunderna, även om vi är chefer och har ett eget fikarum. Det är jätteviktigt. Varför ska jag sitta här innan om de andra inte är här? Då är det klart att jag går ut och de andra äter. Man tar vara på alla stunder och pratar och ställer nyfikna frågor- och lyssnar på utvecklande svar.
Genom det, coacha fram så att de får ett eget svar på sin egen fråga- Då lär man sig otroligt mycket. Vi pratar ju om på måndagsmötena vad som hände. Hur gör vi till nästa gång? Har ni någon erfarenhet? Vad kan vi tänka på? Då är alla med i diskussionen och så när det inte är personliga grejer.
Utan, ja, om det har hänt någonting bara. Då får de förståelsen för att det här faktiskt kan hända. Samma sak med säkerhet på byggen. Att många tänker att jag ska bara. Så den där be-jag-ska-bara blev ganska stort sen. Så till kommunikationen återigen.
Och lyssna på alla. Och göra det när alla är med. Och sen sitta själv med dem och lyssna och vara med och coacha och bara finnas där. Så löser det mest att sig själv faktiskt. Och hur hanterar du de personer som bara tycker att det är flum och i samtal med dig så håller de med men sen händer det i alla fall inte? Näe det lär man sig.
Man lär sig kroppsspråkare och sånt också. Då är det återigen att fråga hur det kommer sig eller hur vi gör då. Jag ska inte svara på frågorna, utan de får svara själva. Då hänger jag med på att se om de har förstått vad jag har sagt. Jag återkopplar genom att ställa tillbaka frågan. Har jag förstått dig rätt nu?
Vad sa jag då? Hur tänker vi då? Hur tänker du då? Är de bara sådana då som följer med så trubblar de runt sig på sin egen tunga och då blir det pinsamt och då gör de inte det nästa gång. Bra. Jag nämnde ju att jag läste om dig i Expressen.
Kan du berätta om det? Ja, oj. Ja, det hände någonting där. Från början så har jag jobbat med det här i nio-tio år nu med plåtslageri. Jag har vitsoppas nedtryckt i alla år och varit arbetsledare också. Det är ingen som har gett mig stöd uppifrån ledningen.
Det har varit en väldigt ensam position. Jag har mest bara fått höra att så är det, för att han är äldre och utländsk. Det är klart att han tycker det är jobbigt att du är yngre och tjej och har en övre roll. Fast så ska det inte. Du får ju prata med dem så att vi kan komma fram till någonting. Utan det har alltid varit okej.
Det har alltid varit en ursäkt för mitt kön eller min ålder. Det har aldrig varit att du är duktig. Så därför ska de lyssna. Utan mer åt andra hållet. Jag förstår att de har det svårt att lyssna eller att det är någonting för att du har fel kön. Och jag tycker inte riktigt att det är så det ska gå till. utan jag har hamnat och jag har hamnat av olika anledningar.
Och så en vän till mig sökte in till bygg- och anledningsledare och då tänkte jag att, ja ja, det gör jag med då, bara spontant. Och jag kommer in och jag berättar det för min dåvarande chef som säger till mig att jag inte får ha mitt jobb kvar för att han behöver inga chefer i sitt företag och jag ska vara glad att jag ens har ett jobb, det spelar ingen roll om jag är duktig jag kommer aldrig komma någonstans i livet för att jag har fel kön. Och då kände jag, fan, då skiter jag i skolan. Då gick jag åt det hållet. Okej, jag kommer få vara här, jag kommer vara arbetsledare, ingenting mer.
Jag får jobba och kneka och liksom… Det spelar ingen roll om jag brinner för ledarskap eller relationer. För att jag kommer aldrig bli någonting. Men på något sätt så lyckades jag ta tag i mig själv då och faktiskt börja skolan. Och då fick jag gå från det jobbet. Sådana här, vad ska man säga, upplevelser och händelser, de är tyvärr inte jätteovanliga.
Det var en i plåtslagargruppen som hade lagt ut något med en polisanmälan, någon som hade blivit förföljd på jobbet av en kund. Då skrev jag bara att det inte är första gången det händer. Det har hänt mig flera gånger med trakasserier och att kunder står och ropar på en på ställningen och säger olämpliga saker eller till och med knackar på min privata dörr. Så att då kommenterar jag det inlägget och då ringde byggnadsarbetare mig. Och ville veta lite mer. Och på den vägen är det för då såg Expressen mig i byggnadsarbetaren och då hamnade jag på löpsedan typ två dagar senare.
Jag blev lite förvånad när jag såg mig på löpsedan. Men ja. 2020 är det ju nu. När jag började byggbranschen 96 så förde man samma diskussion. Hur tänker du? Det är tyvärr så som det ser ut.
Då tyckte alla att det var löjligt. Många tycker att det är löjligt än idag. De som är ute på byggerna, de som är ute på byggerna, har aldrig sett det. Hur många tjejer finns det? Kanske lite smalare killar, och så kommer nån äldre här och tar på armen. Var det länge sen du tränade?
Folk tänker inte på de situationerna, men den personen blir jätteledsen. Det är ju ett hån rätt framför alla och alla skrattar och tycker det är jättekul. Men det är ju den här machokulturen som många tänker inte ens på att den existerar för att de lägger ingen vikt i det. För de har själva inte blivit utsatta. Och det hände ju ingenting 1996. Men däremot när den Me Too-kampanjen kom ut så tog ju byggnads upp detta igen.
Sedan dess har det börjat utvecklas och blivit större och större. Jag tycker ändå att vi har kommit ganska långt, men tyvärr inte så långt som vi borde ha gjort. Jag förstår inte varför det ska ta sån tid. Det är väl någonting som egentligen är självklart, men det är ju tyvärr inte det. Har du några tankar om vad det är vi ska göra? Ja, det är ju bara att dela artiklar, prata med alla som är på byggen, stå på er liksom. inte istället sitta tyst när de köta skit och bara, åh vad de är löjliga utan ställ dig upp sig som det är ja ja, då kanske du är ensam om det, men om två dagar så kanske det är någon till som vågar ställa sig upp.
Skit i vad alla andra tänker och tycker stuppar det som är rätt. Och det är ju samma sak när de pratar skit och man tänker att det här var inte så bra. Jo men visst så är det. Jo men så är det klart. Men det låter bra. Bara för att få bort det.
Då tror ju den människan att hon har folk på sin sida. Sätt sig ifrån istället. Skydda de personerna som vill utsätta. Skratta inte, flina inte. Det är inte kul. Var inte tyst.
Gör någonting liksom. För att så fort en börjar så reser sig ju mer och mer för varje gång. Man behöver ju inte göra en stor demonstration men gör man förändring på arbetsplatserna där man jobbar varje dag så är det ju förändring på den arbetsplatsen. Och så gör någon annan det på någon annan arbetsplats. Så är det ju förändring därmed. Så att då sprider det sig ju.
Eller man ska säga. Så ja, stå upp för allas lika värde och liksom när när du känner att det där hade inte jag sagt det eller inte velat att någon skulle säga till min fru eller min dotter eller son. Eller så jag hade mått dåligt om den personen hade sagt så. Då är det ju någonting som är fel. Så varför ska man då vara tyst? Vi är ju inte på en skolgård liksom.
Vi är vuxna människor. Så ja, det är väl det jag tänker mest. Alltså sprida budskapet typ. Jag hade berättat om när det var en praktikant som hade varit med och du hade varit ute på bygge och någon hade sagt någonting olämpligt och du hade bara accepterat det. Ja, nu ska vi se. Ja, nu var det ju…
Det var jag som… Han, den gubben, sa ju dumheter till mig. Bland annat att jag skulle stå i köket som hans fru. Jag skulle tvätta och han förstod inte vad jag gjorde på bygget. Han blev arg på mig helt enkelt för att jag var där. Och jag tänker mig att, inte en sån gubbjävel till.
Jag bete ihop och bara, ja, ja, det blir jättebra. Och så i slutet sa jag, men det är tur att inte jag är din fru. Och så gick jag därifrån. Och så hade ju min arbetskollega hörde ju detta. Och han ringde ju den andra arbetsledaren och sa då att… Fan, herregud, vem fan är det?
Hon sa inte ett skit. Jag trodde hon skulle slå ner gubben. Men hon sa ingenting. Och då ringde ju han ju tillbaka till mig och sa det att… Ska jag ta upp detta med honom eller ska du göra det själv? För det är inte vanligt att någon brukar stå upp så.
Så jag ber såhär, vad ska du ta upp? Och då sa han någonting som väckte känslor med att då hade vi en tjej som hette Linnea som var praktikant hos oss. För hon gick i skolan och utbildade sig till plåtslagare. Och då sa han det att men nästa gång kanske han går på Linnea. Hade du tyckt det vart okej? Och det tyckte jag givetvis inte.
Och då förstod jag ju att om jag gör någonting, om jag säger någonting än Även om det inte handlar om mig, att jag kanske tål en del, det är inte okej för det, så kan jag hjälpa andra. Och på den vägen är det ju då att jag kämpar för allas lika värde i bigbranschen då. För då tändes någonting i mig. Så det blir både en blandning med en dålig chef och styrkan för att hjälpa andra på den arbetsplatsen. Du är ju en förebild verkligen. Hur ska andra göra för att vara förebilder?
Ja, det är egentligen bara att ta efter och stöpp för det som man tycker är rätt. Det krävs inte så mycket av en. Tycker man någonting än så behöver man inte kämpa för att tycka det. Då är det ju så och då är det så enkelt att prata om det. Medans om det är tvärtom att du skäms för någonting eller inte tycker någonting då krävs det en hel del för att komma dit. Men så att de som har enkelt att nej men det här är enkelt för mig det är en självklarhet.
Säg det är pusha de andra som inte tycker det. För det tar mycket längre tid och det kräver mycket mer energi så att man behöver inte göra så mycket utan man är en förebild genom att stå på sig för det som är rätt. Och det är inte så jättejobbigt att ställa sig upp och säga ifrån. Det är ingen som kommer liksom att du kommer att drömma mar drömma om det utan du är inte ensam liksom. Så det är väl det egentligen. Att ställa upp och vara förberedd genom att säga vad du tänker och tycker.
På de positiva aspekten. Har du några tips om andra man kan kontakta eller grupper liknande kring de här ämnena? Nej, man får ju jättegärna kontakta mig om man vill det. Sen så finns det ju, om man går in på LinkedIn, om man går in på Facebook så finns det ju en massa profiler som är väldigt lätta att hitta som man kan kontakta för hjälp. Sen har man ju sina fackförbund och så. De har väldigt mycket stöd och hjälp.
Så de kan hjälpa en och även hitta personer man kan prata med och så där. Och jag kommer ju bland annat åka ut till skolan här till hösten. Så då kan man ju skriva till mig att jag tycker att du ska komma till den här skolan. För jag vill jättegärna träffa dig. Så att, alltså det finns många sätt att… kontakta folk på och så där men det är ju väldigt mycket sociala medier och vi är ju så otroligt många olika på olika plan och på olika ställen så att när man vill ha hjälp så är det nästan lättare att söka efter en profil som jobbar mycket för de frågorna man vill ha hjälpt med och alla vi profiler pratar ju jättegärna med mer alla liksom.
Så man behöver inte känna skamsen för att kontakta någon eller så och jag tar jättegärna emot folk när de pratar med mig idag. Så det är ett ex-antal samtal och mails som jag fått hjälpa andra med och det är bara roligt. Då har du verkligen gett effekt det som man gör. Så att man söker på profiler på nätet för det som jobbar så kontaktar man den personen ifråga då. Och om man vill kontakta dig, vilken väg är enklast då? Ja, jag finns ju, antingen så söker man bara M-alena och det sitter ju ihop. så kommer det upp en exantal sidor på nätet.
Annars är det klåtslageri 1 eller Facebook, Link it in. Så du söker mitt namn så kommer massor av olika kontaktvägar. Stort tack Emma för att du ville ta dig tiden. Du är en stor förbild. Jag tycker det är märkligt att byggbranschen inte kommer längre. Men jag hoppas att det går snabbare och snabbare.
Och det du har berättat är jätteintressant. Och jag gillar verkligen de tipsen som du har givit här. Stort tack. Tack så hemskt mycket för att jag fick vara med. Jättekul!