ProjektledarDetta är en maskinell transkribering (KB-Whisper) av avsnittet som publicerades 2023-10-04. Fel kan förekomma.
Lyssna på avsnittet: 43: Ny som projektledare - vad ska man tänka på, Anna Norin och Nathalie Westergren berättar om sina erfarenheter Läs sammanfattningen: Att vara ny som projektledare – Lärdomar från SEB:s projektledare (43)
Transkribering
lärde mig var att man ska vara lite journalist ibland i början. Man kan axla rollen. Den som pratar är Natalie Westergren. Hon och Anna Norin är från SEB och kommer i dagens avsnitt att prata om hur det är att vara ny som projektledare. De ger många tips på sådant som de skulle önskat att de visste när de började som projektledare för ett antal år sedan. Dagens avsnitt är sponsrat av Moweria.se.
Ska du flytta och behöver till exempel checklister så kan du ladda ner gratis på Moweria.se. Där finns det också möjlighet att få färdare från flyttfirmer, från städfirmer, kolla om bredband finns och funkar på den bostaden du flyttar till. Du kan även teckna elavtal eller kolla priser på elavtal och mycket annat. Gå in på moveria.se. Nu kör vi! Du vill lyssna på Projektledarpodden?
En podd för dig som gillar att leda projekt och vill lära dig mer av andra om projektledning. Idag har vi med oss Anna och Nathalie från SCB. De är projektledare där och idag ska vi prata om allt det man skulle ha velat veta när man var ny som projektledare men som man då inte visste. Välkomna hit idag! Tack! Tack som igår!
Kan du Nathalie börja kort beskriva din resa? Du började som projektledare och vad gör du idag? Ja, absolut. Jag började som projektledare för fyra år sedan på SEB och har jobbat med projekt som berör betalningar väldigt mycket. Jag har en bakgrund i banken inom betalningar så det har varit spännande att få vidareutveckla kunskapen och arbetsmetoderna kring betalningar som projektledare istället för mina tidigare roller. Åanna, hur länge har du varit på SEB och vad har du gjort där?
Jag har varit på SEB i sex år, ganska precis nu, och som projektledare då hela tiden. Och som av en slump så hamnade jag från början inom finansiell brottsbekämpningområdet. Och där har jag i princip varit kvar sedan dess. Har gjort några gästspel, men nu är jag tillbaka där igen. Jag har alltid varit på affärssidan tidigare. Jag har jobbat på andra banker.
När jag började som projektgärna var det första gången jag var på IT-sidan. Det var väldigt mycket som var nytt. Det har varit en ganska lärorik resa. Vad var den första intrycken när du kom från affärssidan och kom över på IT-sidan? Det var väldigt mycket som jag kände att jag inte hade koll på. Jag visste inte vad jag gjorde.
Det är bara att åka med helt enkelt. Se till att lära sig navigera i ett nytt företag. Lära sig vilka personer man behöver prata med. Och lära sig längs vägen. Den värld ni befinner er i är lite agil och lite klassisk, traditionell projektledning. Både och främst kanske agil, Men det finns inslag av klassisk projektledning, framför allt när man har ett projekt som kanske på något sätt ska implementeras i kundorganisationen, om man ska bygga en kommunikationsplan eller om man ska sätta ihop ett försäljningsmaterial till det man faktiskt har releaseat.
Så skulle det arbetssättet kunna vara lite mer klassisk projektlederi. Men absolut främst det agila. Vad var ditt första intryck, Natalie? Vad kommer du ihåg när du kläder in som projektledare? Det är ett helt mörker. Jag har inte kommit ihåg nånting.
Det var så läskigt. Man hade varit på, precis som Anna nämnde, affärssidan och pratat med riktiga kunder. Nu kom man bakom gardinen och fick se under motorhuven. Det var ganska läskigt, för det var saker som man inte förstod. Det var ett lingo som man inte förstod och ett helt nytt nätverk som man skulle lära känna nya kollegor. Så absolut läskigt.
Vad hade ni själva velat veta som ni vet nu? För det första får man väl tänka sig att det är okej att lära sig längs vägen. Och att man får göra misstag. Det behöver inte vara så himla perfekt. Den perfekta planen finns ju liksom inte som ni känner till. Man får göra det tillräckligt bra och sen så kör man och så får man justera längs vägen.
Man behöver såklart ha koll på de stora penseldragen i vilken riktning vi är på väg. Men sen kan man justera längs vägen så man behöver inte vara så himla rädd för att misslyckas utan man får parera det snabbt istället. och improvisera ganska mycket ibland. Jag tror att våga misslyckas är väldigt viktigt för det är ju genom misstagen som man lär sig både i arbetslivet och privatlivet. Jag vet, Mattias, att du brukar fråga om man har några misslyckanden som man kan dela med sig av. Jag minns i början i mitt första projekt när jag hade blivit tillsagd att lägga upp en ny strategi för det delprojektet som jag drev.
Jag hade jättemånga bra idéer för hur det här skulle göras. Jag gjorde supersnygga powerpoints och valde resurser som jag visste skulle leverera. Så gick jag upp till styrgruppen och skulle presentera det här. Problemet var att ingen hade sagt till mig att man bör förankra saker innan man går upp och presenterar för en styrgrupp. Så det där följer helt platt. Och det misstaget har jag lärt mig jättemycket av.
Förankra saker är väl det som jag gör mest, känns det som numera. Förankring är något man aldrig verkar kunna göra för mycket. Du då, Anna, har du gjort några misstag? Man gör lite små misstag hela tiden. Och man glömmer att göra lite saker här och man glömmer kanske att uppdatera det på rätt sätt. Det kan vara lite allt möjligt.
Så jag har faktiskt inte nåt som är roligt bra exempel. Men om man tänker sig konkret, den kunskap ni har idag, vad är det i den kunskapen som gör att ni är bättre projektledare än när ni klever in? Man blir tryggare med sig själv också i sin roll, tycker jag. Man får lite mer tillit till sig själv, att det faktiskt kommer att gå bra. Det är inte så att jag behöver kunna allt själv. Man får ju ta hjälp av människor runt omkring sig.
Så det är nog en ganska viktig insikt för mig i alla fall- -…som gör att jag är mycket lugnare nu. Jag inser verkligen att jag inte behöver kunna allt själv. Jag tror att det som jag vet nu fyra år in som projektledare- är nog vikten av kommunikation. Att när jag sänder ett budskap som projektledare behöver det inte betyda att alla i mitt core-team eller mina stakeholders hängde med på vad jag sa. Så vikten av att kunna kommunicera tydligt och kanske kommunicera på nytt. Eller ibland säkerställa att alla har förstått det jag försökte kommunicera.
Det är nånting som jag verkligen tycker man har lärt sig under de här åren. Kommunikation är key ofta. Om man tittar på de kompetenser som brukar nämnas för en projektledare så är det ofta att kunna göra tidplaner och liknande. Det som man kan gå i en metodkurs eller så där. Vilka kompetenser såg ni som viktigast när ni började och hur tänker ni nu? Det var väl framför allt de kompetenser som du pratade om Mattias, att man kanske ska älska Excel och struktur.
Det ska vara det man brinner för. Och jag tror att både Anna och jag är mycket mer kommunikativa, lutar oss mot de mjuka faktorerna, använder coaching för att ta oss framåt i våra projekt, snarare än att älska struktur och sitta med Excel hela dagarna. Och jag tycker att det är det som gör det väldigt kul att få jobba på SCB för att man värdesätter sådana kompetenser också. Vi som projektledare, det är klart att det finns och behövs människor som älskar struktur och Excel, men lika väl så behövs det människor som älskar kommunikation och coacha en grupp och ta sig framåt.
Exakt. Och det ligger också ganska mycket att hitta det här drivet, både hos sig själv och andra, att hitta lösningar och undanröja hinder för att man ska kunna flytta fram positionerna ganska snabbt. Det kanske inte alltid går att planera för sådana här oförutsedda saker som dyker upp som man behöver hantera på daglig basis i princip. Så då är det ganska bra att vara lösningsorienterad också. Vad har du då för handfasta tips för den här nya projektleden? Ja, jag tror att det som Nathalie var inne på där med kommunikation, jag tror att det är svaret även här.
Det handlar väldigt mycket om att dels prata med rätt personer och se till att rätt personer pratar med varandra. För det kanske man kan tycka är en självklarhet, men det är inte alls… Man behöver ibland se till att rätt personer hamnar i samma rum och pratar med varandra. Då löser det sig ganska mycket, i min erfarenhet. Sen också med kommunikation, förklara saker. Varför ska vi göra det här?
Så att man får med folk på tåget. Jag håller med Anna helt på hållet och jag tror att det är förstås en utmaning i ett stort företag som SEB. För det finns så himla många personer och som ny projektledare så kan det vara svårt att veta i en stor organisation vilka är de rätta personerna att sätta i samma rum. Och det kräver förstås lite erfarenhet och nätverkande för att lära känna människor och kanske få koll på vem som fattar vilka typ av beslut. Men även om man skulle vara ny projektledare i ett litet företag så tror jag att det går att applicera samma tanke sätt att kommunikation och säkerställa att man har rätt personer med antingen rätt besluts befattning eller kompetens i samma rum.
Och då kan det ju till och med vara lite spännande. Hur tänker ni kring företagskultur påverkar det. Hur ni agerar. Absolut. Ja det är på det sättet att det som vi gick på tidigare är just att det är okej att misslyckas och att man kanske arbetar mer med sina styrkor snarare än att alla måste ha besittat samma egenskaper just för att du har en viss roll i vårt fall projektledare utan att man utvecklas utifrån sin egen förutsättningar. Jobba med sina styrkor och att det är högt i tak också.
Man kan diskutera saker på olika nivåer. Det är väldigt viktigt. Den kulturen har vi på SEB. Den är välkomnande till olika typer av antingen projektledare eller andra roller. Att man besitter olika egenskaper som tillsammans tar fram det här hjulet som faktiskt rullar. På så sätt tror jag att både Anna och jag och våra styrkor behövs- tillsammans med våra kollegor som kanske älskar strukturer eller Excel.
Har det er självuppfattning och självförtroende förändrats under de här åren när ni har varit projektledare? Jag skulle nog säga att det är bättre nu än när jag började. För man växer ju med uppgiften, tycker jag, och lär sig att man kan ganska mycket. Som jag var inne på tidigare så var jag både ny som projektledare och ny på IT-sidan när jag började på SCB. Och så kan man få den här känslan ibland att undra när de ska komma på att jag i princip inte kan någonting. Det klassiska, man kanske tänker om man har en dålig dag.
Men den dagen har ju hittills inte kommit ännu. Och den kanske inte kommer heller. Så jag skulle absolut säga att det är bättre nu för när man har När man har levererat ett antal projekt också så växer man ju med uppgiften och ser att man klarar mycket mer än vad man tror. Jag tror att som projektledare så kan det ju vara projekt som är väldigt olika vilket gör att man hela tiden utsätts för konstant lärande. Och i och med det så har du kvar din verktygslåda för hur du kan bedriva projekt. Det utvecklar du konstant hela tiden genom projekt.
Men när du tillsammans med det får möjlighet att prova på nya projekt så tror jag att ens egen självbild växer väldigt mycket. Just för att man har sin verktygslåda som man hela tiden bygger på med nya metoder, nya kommunikationsskils och så vidare tillsammans med att man får lära sig nya saker hela tiden. Det är väl det som är charmen med att vara projektledare. Man utvecklas hela tiden som individ och som arbetstagare. Man får också möjlighet att lära sig nya saker i och med olika typer av projekt. Vet ni hur det går till, hur ni matchas mot vilken projekt ni ska ha?
Vi brukar få vara med och välja lite grann. När det börjar närma sig att det kanske är dags att gå på nåt nytt– –så har det varit så att man har tittat lite på vilka projektförfrågningar– som kommer in till vår team. Sedan har jag resonerat lite med min chef kring vad av det skulle kunna tänkas passa mig både utifrån, mig som person och också vad jag har för intressen. Så det har nog varit lite resonemang mellan mig och min chef. Sedan har man kanske tagit en diskussion med relevant område då för att se om det är ett uppdrag som kan passa mig och om jag passar för uppdraget och så vidare.
Det tänker jag är ett ganska bra tips till nya projektledare att ha en dialog med sin chef att vilket projekt skulle kunna passa mig och mina styrkor som projektledare. Även om man är ny. Man har ju såklart styrkor som person och vågar ha den öppna dialogen med sin chef och och säga att jag är en ganska kommunikativ person, så finns det något projekt som innefattar mycket kommunikation eller Excel för den delen, så är det ju jättebra om den chefen då kan hjälpa till att matcha med ett passande projekt, för då blir troligtvis allt kommer lite bättre. Och det är våra chefer väldigt bra på.
Ja, för det kan ju vara på så otroligt många olika nivåer, det kan ju vara mer strategiska projekt eller det kan vara projekt som är väldigt hands-on och nära utvecklingsteamen och så vidare. Det kan ju vara väldigt olika karaktärer på dem. Vilket stöd får ni då och vilket stöd söker ni? Har ni mentorer eller hur har ni lärt er allt det ni kan idag? Bra fråga. Jag hade en mentor från början.
Sedan träffades vi inte sådär jättemånga gånger För mig har det verkligen varit att jag har lärt mig längs vägen. Jag har aldrig gått någon projektledarkurs. Förra året gick jag en tre timmars kurs som våra kollegor hade satt ihop. Men innan det har jag aldrig gått någon kurs. Jag har lärt mig själv, helt enkelt. Typ den hållavägen.
Det har varit lite kämpigt ibland, men också ganska nyttigt. Man ska inte vara rädd för att våga ta hjälp. Att ta hjälp behöver inte betyda att man ska gå till sin chef eller sponsor. Det kan finnas hjälp vid sidan av, en annan projektkollega eller kanske nån kunnig inom området. Ett bra tips är att man kan leta hjälp på lite andra vägar än de klassiska. Vi får jättemycket stöd från våra chefer eller våra sponsorer, Men ibland så finner jag likväl mycket stöd hos experter eller folk som arbetar direkt ut mot kund för att man vill få en insikt som man kanske inte kan få nån annanstans.
Så jag försöker nog välja och plocka stöd utifrån det problemet jag står inför. Tror vilken person i banken skulle kunna hjälpa mig med det här? Att inte vara rädd för att fråga om hjälp. Ibland är det så att när man ställer sin fråga så kommer man själv på svaret för att man har det nästan som en diskussion med sig själv. Det kan också vara väldigt lärorikt. Det tycker jag är en viktig tanke, eller komma ihåg, att skicka med till en ny projektledare att våga ta hjälp.
Absolut. Och just det här som du var inne på, ibland kan man komma ganska långt med att bara tänka lite högt med någon. så hör man själv hur det låter. Och också ibland att bara använda någon som bollplank eller lite ventil. För ibland kan det ju bli lite frustrerat också när vissa saker inte alltid går som det ska. Och då kan det vara skönt att bara ha någon att prata och resonera lite med. Och för oss så kan det vara, i större initiativ så är det ofta flera projektledare från vårt team som är inne och driver olika typer av initiativ.
Det kan vara en person som är lite insatt i det man håller på med och som det kan vara okej att räka ur sig saker till. Det får vara åt båda hållen så klart. Det kan vara skönt att ha en ventil ibland. Upplever ni att ni värdesätts internt i organisationen? Ja, med tanke på hur många projektledare för frågningen vi får in som vi får reda på genom våra chefer så uppskattas vi väldigt mycket. Och jag tror att för många organisationer och såklart också för oss så är det nyttigt ibland att ta in en person utifrån, alltså en projektledare, som kanske inte har ställts inför samma problem som de i linjen står för idag, som kan komma in med andra typer av tankar som kan vara den coachande parten i att antingen formulera om ett scope eller om mobilisera ett projekt eller när man står mitt i det när det håller på att gå south, få in någon med nya ögon.
Så jag tror och hoppas att många värdesätter det arbetet vi gör just när man kommer in med kanske ett par färska ögon. Jag upplever också att vi värdesöts väldigt… högt. Och i det här agila metodiken så på papperet så finns ju egentligen inte rollen projektledare. Men det har ju aldrig varit tal om på SOV att projektledare inte skulle finnas. I alla fall har jag upplevt hela tiden att det har funnits en väldigt stor insikt inom organisationen att ett projektledare faktiskt behövs i alla möjliga olika sammanhang. speciellt när det handlar om lite större initiativ som involverar flera olika områden som behöver koordineras.
När ni arbetar som projektledare, hur mycket har ni affärskunskap och hur mycket är ni bara projektledare som egentligen inte kan någonting om vad projektet gör? För mig så är det ganska viktigt att kunna lite grann om området som jag befinner mig i. För det gör både att det är lite roligare på jobbet och troligtvis att vi tillsammans i teamet kan komma fram till bättre lösningar. Så spontant skulle jag säga att bara projektleda utan att kunna, det brukar inte vara så framgångsrikt i alla fall för mig. Därför skulle jag nog säga att det är bra om man kan lite granna om området man befinner sig i.
Kan man lite granna så kan man alltid lära sig mer och sen så använder man då sin verktygslåda med de metoder man har och det tillsammans gör att man får progress. Det är lite roligare om man arbetar inom ett område som man antingen tycker om eller känner till för då har man också som projektledare möjlighet att kanske till och med få vara med och påverka och få komma med idéer. Jag är inne på samma linje också. För mig är det viktigt att ha någon typ av kunskap eller bygga upp det över tid inom det området. För det underlättar att ställa rätt frågor, man kan utmana tankesätt och så vidare. hjälpa till att tänka lite nytt.
Men också ibland i vår roll så behöver vi sälja in vårt projekt i form av att vi behöver fixa Prio och förklara varför det här är så viktigt att göra och sådär till exempel om vi har ett beroende till ett annat område där vi behöver Prio även där. Och det är ju väldigt svårt att göra det om man saknar kunskap helt. Det är inte så att man behöver ha det från början, utan man får ju ge sig själv lite tid att lära sig. Men för mig är det viktigt att sätta dem in till en viss nivå. Man behöver inte ha koll på alla detaljer såklart, det är ju omöjligt.
Men en viss nivå. Hur hanterar ni de styrkor och svagheter ni har att komplettera er? Det är väl också en insikt som man får med tiden, att man inser faktiskt vad man är bra på och vad man är mindre bra. Och då får man se till att ta hjälp, som vi var inne på lite tidigare, av personer som kanske besitter lite andra egenskaper än en själv. Och det är ju insikter som mognar med tiden, att man får bättre… Man vet hur man funkar själv och så vidare.
Ja, men jag tror att samla rätt personer runt omkring med rätt typ av kompetens. Så efter fyra år som projektledare så vet jag mina svagheter och då försöker jag sondera marken kring mig i ett nytt projekt vilka besitter mina svagheter. Och sen så ska man vara relativt bra på då antingen be om hjälp eller delegera ut ansvar. Oftast så blir det ju bättre när en kollega som besitter den styrkan levererar det som behövs. och jag kan använda mig av mina styrkor och till exempel kommunicera ut den. Så det handlar väl om en kombination av att samla rätt kompetens runt omkring sig och faktiskt ha självinsikt och veta vad man har för svagheter.
Finns det några andra såna här råd för den som precis börjar som projektledare eller kanske ska gå en utbildning? Vad är det ni skulle vilja veta? Men det handlar nog väldigt mycket faktiskt om det här självinsikt som jag varit inne på några gånger. Att veta att man faktiskt klarar av mer än man tror, det ordnar sig på något sätt. Om man bara gör saker, om man börjar diskutera med folk, se till att folk pratar med varandra och börjar ställa massa frågor så att folk tvingas tänka till. Man kommer ganska långt med ganska små medel faktiskt.
Och just den insikten att man inte behöver säs upp sig så himla mycket. Utan om man ger sig själv lite tid. Tid att tänka så hittar man lösningar på det mesta. Om man inte gör det själv så får man väl lista ut vem man behöver prata med och så får man ringa in problemet och så vidare. Man behöver inte sitta inne med alla svar där och då direkt. Ibland behöver man själv lite tid att tänka och ta reda på saker och ting.
En sak som en gammal projektledarkollega lärde mig var att man ska vara lite journalist ibland i början. Man kan axla rollen som journalist genom att faktiskt intervjua folk runt omkring sig när man kommer in som ny projektledare eller ett nytt projekt. Våga ta den där tiden i början och boka upp de personerna och ställ alla möjliga frågor frågor som du kan tänkas ha. För genom de här intervjut timmarna så kommer du inte bara lära dig att ställa bättre frågor, du kommer också lära dig vad projektet eller området handlar om. Så det hjälper både dig som projektledare i framtiden, men även att komma in i det projektet som du ska in i.
Så var journalist i början. Hur tänker ni framåt för att fortsätta utvecklas då? Som projektledare, det jag var inne på lite tidigare, att man får ju möjligheten att prova olika områden, Framför allt på en stor bank och den typen av projektledare som vi är ger ju en möjlighet att konstant utvecklas. Sen så tror jag att man måste hänga med på de olika förändringar som sker i banken. Till exempel att vi nu arbetar agilt som vi inte alltid har gjort. Det gör ju att vi också som projektledare måste ställa om oss.
Och att hela tiden vara öppen för de förändringarna och sugen på att lära sig mer. Har man det i mindsetet så tror jag att det kommer att gå bra. Det är väldigt varierande. Ingen dag gör en andra lik. Man träffar ju olika människor hela tiden. Och i och med att alla har olika ägarstapar och det är olika människor som man ska leda i sin roll.
Så blir det väldigt varierande och man lär sig nya saker genom det hela tiden också. För det märker man ju att beroende på vilka individer som jobbar i ett projekt till exempel så behöver man ju själv agera lite väldigt olika för att se vad är det som behövs just i det här sammanhanget för att vi ska röra oss i rätt riktning. Vad är det som driver de här människorna? Vissa kanske behöver supertydliga mål att jobba mot till exempel. Samtidigt som vissa andra, det funkar superbra att ha ganska fluffigt. Man sätter målen längs vägen.
Det är väldigt olika. Det gör att man får ett konstant lärande. Och också att, apropå det som Natalie var inne på… När det gäller att banken ska hänga med in i framtiden- så behöver vi lära oss ny teknik också för att det är sådana typer av projekt som vi behöver driva. Då behöver man ha kunskap till en viss grad i alla fall. De här insikterna ni har fått, kan ni komma på något sätt som man skulle kunna nå dem snabbare än vad ni har gjort?
Det är svårt att läsa på allting i förväg. Man kanske skulle kunna ha en checklista, det här och det här behöver man kunna. Men det är bara det att då glömmer man ju bort det väldigt snabbt. Så att man behöver ju lära sig saker när det är aktuellt också, tänker jag. För att läsa på med massa saker som man kanske har nytta av nästa år. Det är väldigt svårt att befästa den kunskapen om man sedan inte aktivt jobbar med det i praktiken.
Jag tycker det är bra det du säger och det jag hör dig säga är att det är två delar. Det ena är det här faktabaserade inlärningen. Men det andra som ni båda nämner här väldigt ofta är det här med kommunikation, lära känna olika människor, agera på olika sätt mot olika människor. Nånting jag inte upplever är att det alltid nämns i projektledningskurser, men kanske det viktigaste. Det tror jag också. Det som är viktigt att komma ihåg där är att som projektledare kommer jag att hjälpa en grupp människor att ta sig framåt i den riktning de vill.
Men jag är inte den som sätter deras lön. Genom det kommer de kollegorna kanske kunna bolla saker med mig på ett annat sätt än vad de kan göra med sin chef. Det tror jag kanske inte besvarar din fråga, men det är ju någonting som man lär sig som projektledare och som är väldigt viktigt att kunna till framtiden om man funderar på en annan roll. Att man ska kunna vara det här bollplanket och kunna agera coach. Det är både väldigt kul och väldigt givande och man lär sig otroligt mycket. Man träffar ju ofta människor som kanske… och då får man suga i sig deras kunskap, men samtidigt lär man sig själv och utvecklar sig själv i kommunikation eller coachning eller vad det skulle kunna vara.
Man får ganska bra träning i det som man brukar kalla svåra samtal ibland. Apropå att vi jobbar kanske lite närmare många än vad deras chef gör. Livet händer ju också, som ni vet, det är inte något separat. Det kan hända allt möjligt i livet för individen personligen– –som behöver hanteras, som påverkar jobbet också. Det har jag varit med om många gånger. De kanske inte vill prata med sin chef– –utan de kanske har pratat med mig.
Och så får man försöka hitta en bra lösning, både för den personen– –men också hur den ska kunna funka i jobbsammanhanget– –och hur vi hanterar projektet. Det kan finnas saker som är viktigare än jobbet. Ni pratar om lite olika stöd som man kan få som projektledare. Vad har ni för annat stöd, typ intranät och såna saker? Jo, men det är faktiskt här också att vi har en projektstyrningsmodell i SUV som man säkerligen har på de flesta andra företag också. Och den kan man ju använda som stöd för att säkerställa att man inte missar något.
Till exempel i ett projekt i olika faser så behöver vissa saker finnas på plats. Så den kan man ha som en liten checklista också för att se till att vi följer vissa standarder och sådär som vi behöver göra. Och kopplat till den här modellen så har vi också ett antal mallar som man kan använda sig av för att effektivisera saker. Man behöver uppfinna hjulet varje gång. Är det bara för traditionella projekt eller funkar det även med regila? Har ni fått ihop det nåt safe-aktigt?
Ja, men det skulle jag säga. Modellen har anpassats längs med vägen för att passa vår metodik och också om alla som är kopplade till det. Så det skulle jag absolut säga. Är det någonting annat ni skulle vilja lägga till till den här nya projektledaren? Ta det lugnt i början. Försök suga in den kunskapen som finns nära dig. intervjua folk.
Och låt det ta tre månader innan du känner att du faktiskt kommer kunna leverera. För det behövs oftast 100 dagar innan du kommer bara med och påverka. Och ha respekt för att det tar tid. Och det är okej. Väldigt bra sagt, tycker jag. Jag instämmer.
Nej, men man behöver verkligen ge sig själv lite tid att komma på banan. Kanske inser också att kraven utifrån är inte att man ska leverera från dag ett. Det är kanske mer krav som man ställer på sig själv. Att en sån nyvning har respekt för att man är ny. Det finns inga dumma frågor. Sen kanske man kan sälja in projektledare som roll.
Just för sådana som inte ens har bestämt sig för att de vill bli projektledare ännu. Då skulle man vilja skicka med att det finns en annan sida än struktur och följa upp tidplaner. Att det finns den här mjuka sidan med coaching och samtal, ledarskap, möjligheten att vara innovativ. Så det är ju den bästa rollen man kan ha. Idag har vi fått höra hur viktigt det är att kunna andra saker än det man kanske förknippar med att vara projektledare. Det här med struktur och liknande.
Hur viktigt det är att kunna kommunicera, coacha. Och att det kanske är det som är budskapet till en ny projektledare som börjar idag. Stort tack för att ni tog er tid att vara med i Projektledarpodden, Anna och Nathalie från SEB. Tack. Tack för att ni fick vara med. Tack för att du har lyssnat på Projektledarpodden.
Hör gärna av dig till oss med idéer, tips och förbättringsförslag. Det gör du enklast via mail på Lyssnare, Snabelag, Projektledarpodden.se eller vid det sociala nätverk du föredrar.