Transkribering: Komplex och kaotisk värld, hur bemöter man den med Nicholas Fernholm (avsnitt 47)

Detta är en maskinell transkribering (KB-Whisper) av avsnittet som publicerades 2024-02-04. Fel kan förekomma.

Lyssna på avsnittet: 47: Komplex och kaotisk värld, hur bemöter man den med Nicholas Fernholm Läs sammanfattningen: AI-förändring för projektledare – Experimentera istället för att planera (47)

Transkribering

så synd om roboterna att vi valde att göra ett luciatåg bara för liksom våren skull för vi tyckte att det var en rolig grej. Den du vill prata är Nikolas Fernholm. Han kommer idag prata om förändring och då framför allt när vi har att göra med teknikförändringar. Robotar, AI och allting annat som påverkar oss projektledare i vår vardag. Som vanligt så är vi sponsrade av Moveria där om du ska flytta så kan du gå in där och hitta checklister och annat. Även förrådsskiden har valt att sponsra oss även den här gången.

Där kan du gå in och läsa om vad det finns för förråd och till viss del också vilka priser det finns på förråd i Sverige och så. Gå gärna in på dem och stötta projektledarepådden på det sättet. Jag som har podden heter som vanligt Mattias Ejbe och nu kör vi! Du lyssnar på Projektledarpodden. En podd för dig som gillar att leda projekt och vill lära dig mer av andra om projektledare. I dag har vi med oss Nikolas Fernholm.

Han har publicerat flera böcker, varit nominerad som årets talare. Då har han främst pratat om förändringsarbete, komplexitet och digitalisering. I dag ska vi prata om förändring, men med fokus på AI-förändring. Den som kommer nu för projektledare med co-pilot och allt möjligt. –Välkommen, Nikolas. –Tack, Mattias. Kan du börja berätta lite om din bakgrund? Hur började allt det?

Ja, alltså… Förändringsledning och att hantera såna här stora revolutioner är någonting som jag… Jag har blivit passionerad i mina äldre dagar, även om man får säga så när man är 33, snart 34. Men när jag var yngre så tyckte jag att såna här stora förändringar var superläsget. Så jag tyckte inte alls att det var någonting kul att jobba med. Det var främst för att när jag var yngre så skedde det mycket stora förändringar i mitt liv som kändes ganska obehagliga som ung person och som tonåring.

Så när jag skulle välja vad jag skulle studera så ville jag ju snarare ta kontroll över förändring. Jag ville känna att jag kan kontrollera framtiden och världen, lite så här tonårskontrollbehov. Jag började studera ekonomi och logistik för jag kände att de ger en ganska stor falsk trygghet i att framtiden går att kontrollera. För att om vi gör en budget för nästa år eller vi sätter upp en process för en supply chain eller något sånt, då kan jag kontrollera det. Då kommer det ju funka precis som jag säger att det ska funka. Så genom det började jag jobba en hel del med mycket ny teknik på Nya Karolinska.

Jag jobbade delvis med robotar där som kör runt och hämtar och lämnar material. Där fick jag min första kontakt lite grann med en mycket mer luddig och klippig verklighet som inte fungerade så… Mitt kontrollerande perspektiv kunde inte hantera till exempel kultur och ledarskap och att få människor att vilja samarbeta med robotar. Det är liksom inte någonting som du riktigt kan sätta upp en processkartläggning för. Hur påverkar det här din syn på förändring och på robotar? Ja, men alltså…

Där och då så… Hela min verklighetsuppfattning var tvungen att förändras. För jag kände att världen gick att kontrollera. Det är typiskt ung student som kommer ut i världen och tror att världen ska fungera som våra teorier säger och våra matematiska modeller. När man får kontakt med verkligheten så märker man att det är mycket mer komplext än så. Till exempel en av de saker som skedde var att kulturen på sjukhuset ville inte samarbeta med robotarna.

Alltså folk kände att de var i vägen, de tog upp delar i min korridor, de använde mina hissar. Så det blev liksom en typ av konflikt mellan robotarna och kulturen. Och i det läget så tänkte jag att nej men det här ska jag lösa, precis som jag löser tekniska och processproblem och liksom så. Så jag satte upp liksom datapunkter och jag kollade upp vad som hände i de här tillfällen när det blev konflikter Jag försökte bevisa för dem på något sätt, bevisa för kulturen att roboterna gör nytta. Och hur jäkla bra gör det? Det är typ som att gå fram till en människa som har en konflikt med och säga Jag är en snäll människa.

Det kommer inte göra någon skillnad. Och där någonting som skedde i det var ju att mitt kontrollerande perspektiv av att jag försökte reducera den här komplexiteten så att jag kunde kontrollera den Det gjorde problemet värre. och i kvällen var vi faktiskt nära på att behöva stänga av hela robotiseringsprojektet på Nya Karolinska för att kulturen inte ville samarbeta med robotar och jag hjälpte inte det i den situationen för jag gjorde det värre och värre för att de skylde på robotarna ibland när material försvann och då bevisade jag för dem och stod på möte och bara det var ditt fel, jag kom övervakning på att det var din personal som satte vagnen på fel ställe det var inte robotarnas fel och för det så tänkte jag att bra, nu kommer de att tycka om roboterna mer. Så det gick ju käpprätt åt ämnet. Men i slutändan så… sättet vi liksom lyckades lösa det här var genom en slump.

Och det var att jag och mina kollegor, vi tyckte så synd om roboterna att vi valde att göra ett luciatåg. Bara för liksom våren skull, för vi tyckte att det var en rolig grej. Så vi pimpade ut en av robotarna som Lucia och sen en massa stjärngossar som åkte bakom och filmade det här och löpte på LinkedIn. Det blev viralt där. Folk tyckte det var jätteroligt. Vi fick en massa positiv respons helt plötsligt.

Där märkte vi att vi helt plötsligt fick en positiv kulturell reaktion på de här robotarna. Det är precis det här som vi vill ha. Vi gör ett experiment. Vi gör ett tomtetåg med robotarna på sjukhuset. Vi bjuder in sjukvårdspersonalen, vi åker upp till alla barnavdelningarna där de sjuka barnen finns och deras föräldrar, vi delar ut presenter och paket och någon klär ut sig till tomten. Det här blev ett dumder success på sjukhuset.

De gör det fortfarande än idag. Det här var snart tio år sedan. Det har blivit en tradition. Och vad jag kunde se, och det sjuka med det här, var att jag kunde se i statistiken över hur många personer som sparkar på roboten eller går för nära. Det är oftast det att det sker ganska ofta att man gör det för att man känner en irritation eller att jag kan ta en sväng snabbare om jag bara sparkar till den för då stannar den. Och jag kunde se att veckorna efter att vi gjorde tomtetåget så försvann en tredjedel av de här sparkarna.

Och inte bara det, utan de här tillfällena när folk skylde på robotarna helt plötsligt så var det inte längre så som vi agerade, utan helt plötsligt så fanns det ett samarbete för att kulturen insåg att robotarna är där för samma syfte som jag är. Robotarna är där för patienterna. Och det här var så här, helt plötsligt insåg jag det, men det här är ju ett experiment. Det är ju så här vi ska agera när vi står inför komplexa problem. Vi ska inte göra långsiktiga perfekta planer med massa KPIs där vi egentligen inte kan göra det för att vi kan inte förstå sådana här komplexa problem, utan vi måste experimentera.

Och det var där som jag blev jättejätteintresserad av. förändringslevning och att hantera sådana här digitala transformationer och krishantering också är ungefär samma sak. Och krishanteringen, du var ju med om coronapandemin där, kan du berätta lite om hur den förändringen och vad du lärde dig av det? Mm, så för att knyta an det till det här med robotarna var ju det att få en kultur att samarbeta med teknik, det är någonting som är komplext. Du kan inte liksom lägga fram en perfekt plan för det liksom kontextbaserade problemet. Du måste experimentera för att det finns för många interaktioner för att du ska kunna göra en långsiktig korrekt plan.

Och det är exakt samma situation som man står inför när man står inför en kris. Så du står inför ett läge där du vet inte allting som sker. Det finns för många interaktioner som sker runt omkring dig. Du har inte tid nog att kunna analysera de alla interaktionerna för att kunna göra ett korrekt beslut. Så du måste kunna ta ett beslut med ofullständig information. Och sättet vi gör det på bästa sätt är genom återigen att experimentera.

Vi måste göra flera olika beslut samtidigt och många av dem kommer att vara inkorrekta. Men en eller två eller tre av dem kommer vara korrekta. Det är så vi söker sanning i en situation där vi inte kan skapa en långsiktig plan. Jag vet att du har nånting med en VVS-tekniker som hjälpte med munskydd eller liknande. Det är ett jättebra exempel på hur vi kan göra experiment när vi inte vet vilket svar det är, eller vilket korrekta svaret är. Så vad som händer där var att medan vi försökte, jag jobbade under covidkrisen delvis som logistikchef för SLS och under uppbyggnationen utav Elfsjö Pandemi sjukhus och sen så jobbade jag även som en av projektledarna på command center som köpte in den absoluta majoriteten av all skyddsutrustning under covidkrisen och medan jag jobbade på command center så fanns det så fanns det en VVS-tekniker som jobbade på sjukhuset.

Och han höll på att byta ut luftfilterna på sjukhuset. Och det här är liksom en gånger en meter stora luftfilter. Och medans han höll på att byta ut luftfilter så tänkte han, men det här är ett luftfilter som filtrerar luften i våra lokaler. Skulle inte det här också kunna filtrera luften på ett andningsskydd? Kanske, kanske inte. möjligtvis. Så han gick upp med den idén till oss och frågade, hörrni, skulle vi kunna göra det här?

Och vi sa, kanske, vi testar. Precis som, liksom, vi testar ett tomtetåg. Så bara, ja, vi testar det här, se om det funkar. Vi experimenterar. Så vi ringde till Camphill, som producerar de här luftfilterna. Och vad de sa när man ringde dem var att de redan hade tänkt på det här och försökte, liksom så att säga, jättebra, kan vi ta fram en prototyp tillsammans?

Så vi gjorde det. På två veckor så fanns det en fungerande prototyp som klarade samma säkerhetsklassning enligt RISE-tester som FFP2-skydd. Det är den näst högsta säkerhetsklassningen. Inom en månad så hade vi en fungerande produktionsanläggning i Sverige för att producera svenska andningsskydd mitt under en pågående pandemi. och var det för att lägga det här i kontext så var de här andningsskydden värda sin vikt i silver på den tiden. Det här visar liksom på återigen hur vi, för om vi då vid det läget hade stannat och bara okej, låt oss lägga upp den perfekta planen innan vi började agera för det här alltså vi hade inte blivit klara ett år, två år, då kanske vi hade haft en produktionsprocess uppe Så det är ju det här som visar på kraften av att experimentera när vi inte vet vilket rätt svar är.

Jag tror att det är ett antal företag som nu står inför och projektledare. Så nu står du och tittar på AI. Hur tänker du kring det här och den förändringen? Jag är runt och föreläser en hel del för både offentlig och privat verksamhet. små mellan stora stora. Och jag ser ju hur så många försöker sätta upp långsiktiga planer nu för deras AI Adaption Strategy och sätter upp AI-projektgrupper och ska ta fram säkerhetsrapporter och de ska göra det här till en ledningsfråga där de ska involvera hela styrelsen för att hela uppdraget ska revolutioneras Så vi lägger upp planer.

Perfekta planer ska tas fram nu för att vi ska implementera AI om fem år. Och varje gång så frågar jag dem, men hur många av er vet om att ni får använda till exempel Bing Chat Enterprise i ett bolag? Och liksom ingen räcker upp handen. Hur många av er har faktiskt varit inne och testat verktygen? Och då är det kanske typ hälften av dem. Det här blir en friktion i det här med att vi försöker sätta upp planer samtidigt som vi inte använder verktygen idag Trots att vi kan göra det på ett säkert sätt, och vi vet att vi kan göra det på ett säkert sätt Så det är där jag försöker möta organisationer och säga att nu är det dags att gå in och experimentera Det är inte dags för er att lägga upp en femårig adaptionplan för AI.

Nu ska ni in och använda det, för det finns redan idag. Du behöver inte skapa ett eget. Du behöver inte skapa en egen chatbot och integration med AI. Det enda du behöver göra idag är att skaffa chat-GPT eller Bing Chat Enterprise eller Microsoft Copilot. That’s it! Det är det enda du behöver, och uppmuntra folk att använda det.

Ha en workshop tillsammans, lek med verktygen. Det är det enda du behöver göra. Och sen efter det, då kan ni börja ta stegen om att skapa en egen API-lösning med ChatGP T4 och specialisera den för era arbetsprocesser och så vidare. Men nu behöver ni bara se till att skaffa de här nya kollegorna. Och vad får du för motstånd då? Mycket motstånd.

Om det inte är odataskyddsfrågor så är det alltifrån att de kommer att mörda oss till att vi har… alla kommer att bli arbetslösa på grund av AI. Så den här rädslan kommer uppkrypandes och gör att förhindra oss från att agera. Den här rädslan tar över. Det finns två stycken citat som jag tycker är så jäkla bra när det kommer till just den här situationen som vi befinner oss i just nu. Nu hoppas jag verkligen på att jag kan komma ihåg båda citaten här. För det är verkligen ad hoc.

Obeslutsamhet är farligare än felaktiga beslut. Obeslutsamhet kommer att stjäla dig blind. Och det andra citatet är, en bra plan som våldsamt genomförs nu är bättre än en perfekt plan som genomförs nästa vecka. Och det sjuka med de här två citaten är att de separerar varandra med typ 2000 år. Så det här är liksom inte ett modernt problem. Det här är någonting som vi människor har handskats med sen mänsklighetens begynnelse.

Att när vi befinner oss i en sådan här situation där det känns läskigt, det är stora förändringar som sker, så tenderar vi till att frysa. Vi tenderar till att frysa, hamna i analysparalys och säga oj, folk kommer bli arbetslösa, oj, de kommer mörda oss, oj, datasäkerhet. Alla de här frågorna är egentligen bara ursäkter för att vi inte vågar agera. Jag ser likheten mellan det du började med att beskriva robotarna, sparkarna på robotarna och din egen reaktion med hur du beskriver det här nu och kanske till och med lite av din egen reaktion på det här motståndet.

Absolut, definitivt. Jag menar, jag var ju inte rätt funtad eller tillräckligt erfaren när jag hanterade robot. Jag hade verkligen bara tur. Jag hade bara tur att vi gjorde det lilla experimentet. Och det räddade liksom hela projektet. Jag kan säga att det finns ett robotiseringsprojekt i Danmark som faktiskt stängdes av.

Alltså jag vågar inte säga hur många miljoner av dina skattepengar som står på spel här liksom. Och de stängde av robotiseringsprojektet för att kulturen vill inte samarbeta och man inte insåg att vi behöver experimentera för att få kulturen att acceptera robotarna. Så just nu står vi inför en liknande situation. Nu har vi alla robotar som vi ska börja samarbeta med. Det enda jag hör folk säga är att det här är läskigt, låt oss ha en perfekt plan, vi ska inte experimentera. Det enda jag ser framför mig är att ni kommer inte att överleva det här som organisationer.

Alltså om ni inte ser till att 80% av era anställda inom nästkommande tre månader använder ChatGPT Då är ni röktar liksom För att, jag vet inte hur mycket folk är intresserade av statistik men Men det finns ju lite studier som har kommit ut nu på Microsofts Copilot Och bara för de som inte vet om det Vad Microsofts Copilot är för något är att Microsoft har tagit ChatGP T4 och sen som nog det andra AI-en också. De har specialiserat dem på att bli experter på Excel, Word, PowerPoint, Teams, Outlook, du namnet, alla appar egentligen i Microsofts ekosystem. Så om du skaffar ett sånt här Microsoft-copilot, vad det innebär är att om du öppnar upp en Excel-fil med en massa ostrukturerad data. Vad du kommer ha då är att du kommer ha en liten textbox där uppe i högre hörnet där det står fråga mig vad som helst.

Och vad du kan skriva där är så här bara analysera det här kvartalets data, ta fram grafer på de olika produkterna och sen så vill jag att du jämför det här kvartalet med föregående kvartalets data för att se liksom vad är trenderna som har utvecklats. Och vad den kommer göra är att den gör hela den här analysen skapa graferna, skapa P-analysen, skapa pivottabellerna åt dig på sekunder. Det här kommer ju liksom… Vad man har sett är att för specifika tasks så ökar effektiviteten med 30 % när man använder de här. 30 %. Det är liksom en tredjedel av din workload på en dag.

Man har även testat 750 BCG-managementkonsulter på hur det är i den kvaliteten när ni får specifika tasks. Då testar man med eller utan de här co-pilots och vad man såg där var att kvaliteten ökade med 40 %. En projektledare både idag och i morgon. I morgon har de tillgång till co-pilot, idag in. Vad ska man göra idag och vad ska man göra imorgon? Idag, mitt absolut bästa tips är att varje gång du går in och googlar någonting eller går in på en sökmot som ska söka efter någonting tänk, skulle jag kunna promta det här istället?

Alltså skulle jag kunna fråga ChatGPT 3.5 eller 4 eller Bing Chat Enterprise det här istället? För att vi måste få in rutinen av att de här verktygen kan göra så mycket mer Ett jättebra exempel som jag var med om själv. Vi flyttade nyligen och då skulle jag ta fred. Jag hade inte måttstocken så jag bara, men hur stor är den här soffan? Så det var en söderhamn, tre sittsoffa från IKEA. Jag började googla det.

Varför jag ville veta det var för att se om jag kunde få plats med det i mitt bagageutrymme. Så jag skulle googla måttet på soffan. Och sen så bara, men vänta ett tag nu, varför gör jag det här för? Det här är ju helt idiotiskt. Så jag bara, så gick jag in på Tjafkeby T4 istället och där ställde jag frågan, får jag plats med en Söderhamn tresitsoffa i min Toyota Corolla Cross från 2022? Inte.

Och vad den gjorde då var att den bara, ja men då tog den fram såhär, måttet på Söderhams tresitsoffa är såhär stor, ditt bagageutrymme i din Toyota Corolla Cross är såhär många liter, Om vi använder den här formen och tänker oss att utrymmet ser ut så här så kommer du mest troligt inte få plats med den. Och den liksom gjorde det här kognitiva arbetet åt mig. Så alltså mitt absolut bästa tips är att så fort som du går in på Google och ska googla någonting, tänk, kan jag promta det här istället? För vi måste liksom få in den rutinen nu. Och när du säger promta, beskriva det.

Så prompta till skillnad ifrån att söka är att du efterfrågar en kognitiv belastning eller kognitivt arbete. Så det skulle kunna vara att söka också. Du kan använda ChatGPT för att söka precis som du söker på Google. Men den kan göra så mycket mer än att bara söka. Den kan göra beräkningar, den kan programmera åt dig, den kan skapa bilder. Den kan liksom göra arbete.

Och för att efterfråga någon att göra arbete är ju att liksom jag promptar dig, jag vill ha det här ifrån dig. Så det är därför man liksom använder det här andra ordet utan att bara googla eller att söka. För det är mycket mer än att bara söka. Det är att be om någonting. Och jag tycker man kan likna det vid att man pratar med en annan människa. Det är en konversation också.

Det är det som jag tycker är så jäkla häftigt. Varje prompt, om man kör i samma chattfunster, så är det en konversation. Du kan ju referera till tidigare svar, du kan referera till chat-gpts-svar. Så att, jag tycker att du var lite för tråkig där. Försök att vara lite mer rolig. Du använder för komplicerade ord, försöka dumma ner det lite grann.

Jag refererar till tidigare svar i konversationen och det här är någonting vi blivit skadade av med Google. Där finns det ingen tidslinja i din sökprocess. Där är varje sökning en individuell händelse. Här har vi ju liksom mycket mer möjlighet att kunna kunna väva in ett mycket bättre svar i slutändan. Jag vet ju att du har skrivit en barnbok till och med med hjälp av AI snarare. Berätta.

Det här var ju tidigare i AI-vågen som kom när folk egentligen inte förstod eller visste vad man kan göra. Och där så delvis så ville jag liksom utmana vad folk trodde var möjligt med de här verktygen. Men sen så ville jag också liksom lära mig själv mer om hur jag kan ha en konversation med de här AI-erna. Så jag tog på mig att bli första svenskern att skapa en bok helt och hållet med AI. Så det blev Trissetraktor heter den boken som var först ut. Nu har det kommit många fler sådana här böcker som är helt skriven av AIN.

Vilket är jättekul att se. Så det var ett roligt projekt. Inte särskilt intressant läsning. Det är ju en barnbok trots allt. Så när du är för treåringar. Tittar man på den boken och den tid du fick lägga ner då.

Jag vet inte för hur länge sen det var. Och så jämför man med den tid du skulle vara tvungen att lägga ner i dag. Kan du inte beskriva det lite grann och hur du skulle ha skapat upp den idag? Precis, så i… när jag skapade… så hade jag chat-gp-3 och Dalle 2 som verktyg. Så att skapa manuset var ingen större problem för att såna här barnbuckor har ju inte särskilt mycket text i sig. Så där var det…

Jag behövde prompta fram och tillbaka lite grann, men efter en 15-20 minuter så hade jag ett färdigt manus. Sen så tog det ju mycket längre tid att skapa själva bilderna till boken. Säger att det kanske tog 12-14 timmar och sånt. Och det är främst för att jag inte ville använda några copyrightade ord. Så till exempel Pixar eller Disney eller alla de här liksom… Om jag hade gjort det så hade jag nog kunnat halvera tiden det tog att skapa den här boken.

Pixar-bilar liksom, och sen hade den gjort någonting som ser ut som dem. Så jag ville ju inte göra det, jag ville ju skapa ett originellt liksom så. Men jag skulle nog totalt säga runt 14-15 timmar för att skapa boken. Men idag med de verktygen som finns nu så skulle jag nog kunna ha gjort det på 4-5 timmar. Så bara på det här året med en versionshöjning på både Dalle och ChetGPT så har man typ halverat tiden det tar för att verktygen är så mycket smartare och bättre på att förstå vad jag efterfrågar. Det finns ju lite ny funktionalitet nu också så att man om man gör någonting ofta så kan man skapa upp sin egen liten hjälp till en.

Om man har betalversionen av chat-GPT, och då har du tillgång till chat-GPT 4, så finns det någonting som de kallar GPTS, alltså GPTS. Vad det betyder är att man kan skapa sin egna chat-GPT som har särskilda egenskaper. och det krävs inte, det här är en hel konversation i sig och du behöver inte programmera för att göra det här du behöver inte någon förkunskap för att vad du gör för att skapa din egna chat-GPT är att du pratar med chat-GPT och vad den kommer säga är att, vad vill du att den här AIN ska göra åt dig? Och då skriver jag, nej men jag vill att den ska vara, den ska skriva, den ska fylla i offerter åt mig. Den ska hjälpa mig att svara på offerter inom offentlig verksamhet.

Och vad den kommer göra då? Den kommer att bygga ett AI baserat på att se, okej men den ska skriva text, den ska svara på offerter, hur brukar de här offerterna se ut? Och då kommer den fråga dig, okej men hur brukar en offert se ut då? Och då ber den dig ladda upp PDF-er för att visa ungefär. Och sen så, okej men vad har du för verksamhet då? Och sen så får du svara på lite frågor och så.

Vad den gör då är att den saknar men säkert bygger upp det här personliga AI-t. Och till slut så har du då ett färdigbyggt AI-t som man säger, okej men här har du liksom en offertskrivare. Varsågod. Som har lärt sig baserat på dina tidigare offerter, vad verksamheten gör för något, hur brukar ni svara på de här offerterna. Och den kommer då kunna göra det här liksom varje gång och den finns då sparad i din chatgp. Du har precis skapat en offertspecialist.

Det är så jäkla häftigt. Om vi har ett gäng projektledare nu som skulle vilja skapa upp någonting sånt här. Det första måste få ett tag på det är 300 kronor eller lite mindre för att kunna ha en månad. Men hur gör man då? Rent praktiskt. Man går in där, man öppnar upp, man får fönstret.

Vad skriver man första gången? Nu vill vi skapa upp den och skapa den eller och göra den. Ja, men alltså Jag skulle nog säga att innan du kan göra det här så måste du veta hur du har en konversation med de här AI-erna. Och det kommer du bara lära dig om du börjar prompta nu. Jag tror nog att det är en projektledare podden, jag misstänker att majoriteten av lyssnarna här faktiskt redan har börjat gå in och börja använda de här AI-erna och testa redan de här verktygen. Så jag skulle nog säga att din publik här, nog med nog på spåret, jag skulle nog misstänka ännu mer, och nu börjar jag göra en massa generaliseringar, jag hoppas att det är okej, men det är väl kanske snarare att få projektledarnas kunder och projektledarnas chefer att fatta att det här sker.

Och vilken revolution… och kanske till och med få kunderna och cheferna att acceptera att det här sker. För jag misstänker, och det här är från min egna personlig erfarenhet med mina vänner, är att det finns många management-consultat och projektledare som använder chatgipt.se men de får egentligen inte göra det. Det är bara att deras företag och deras chefer har ingen aning om vad som händer och de bara har satt stopp för det. och bara nej ni får inte använda det här, vi är förrädda, vi tycker det här är läskigt medan såhär, de här projektledarna som är skitsmarta, de vill göra det effektivt och sättet att arbeta såklart de kommer att använda det ändå liksom så där skulle jag nog säga att såhär, att ha den konversationen med era chefer och era kunder och bara såhär, få dem att fatta att det här är inte läskigt, det här är inte farligt det här kommer göra allas liv så mycket bättre och tar jag på mig säljhatten, bjud in mig och så kan jag föreläsa för er, få bort den här rädslan.

Det är det största hindret idag, det är att folk är rädda. Och hur tar man bort den rädslan? Delvis genom förståelse, genom att visa dem, att dema för dem, att visa att det här är inte läskigt, det här är inte farligt. Det här är en co-pilot också, det här är inte en kapten. Så jag menar, vi ska fortfarande vara i kontroll och se till att det som kommer ut på andra ändan är rätt. Alltså jag hade hullit i en workshop för några veckor sedan och då var själva övningen att vi ska få AI-in att ljuga.

Och det var så förvånansvärt enkelt att få AI-in att ljuga och säga fel saker. Det blir ganska roliga lugnare då också. Om ni inte vill göra det, gör inte det. Jag tar inte in mig. Men håll interna workshops. Lek med verktygen.

Få de här personerna som kanske inte nödvändigtvis har vågat gå in och testa. Få dem att se att det här är inte någonting farligt. Det här är ett verktyg, precis som minräknaren, precis som alla andra verktyg vi har. Chattcapitea har ju varit öppet nu ungefär ett år. och en del var inne för ett år sen och tyckte att det inte var för mig. Men det har hänt jättemycket under året. Om man vill bygga upp en kultur där experiment och utforskning var uppmuntrad, hur ska man göra det?

En väldigt hypad sätt att göra det i dag är att ha tillit och psykologisk trygghet. Det finns en rättfärdigad hype kring det. för att det fostrar en kultur där vi kan experimentera. Kruxet dock som jag ser när jag är ute och pratar med mycket organisationer är att psykologisk trygghet och tillit förvanskas och används snarare som en ursäkt för att skapa vaderade arbetsplatser där alla känner sig trygga, bekväma, ingen säger någonting som trampar på någons tår Alla går runt i en känsla av att här ska inga risker tas. Här ska allting vara tryggt och säkert.

För att trygghet och säkerhet kan lätt bytas ut med tillit och psykologisk trygghet. Är det med det om de är snarlika i området? Problemet med det är att det finns ingen anledning att ha en kultur som har tillit och psykologisk trygghet om du inte tar risker. Det finns ingen anledning. Tillit behöver förtjänas. Och det förtjänas endast i tillfällen där det behövs.

Och tillit behövs när man tillåter den andra att ta risker, att jag kan ta risker och det är okej när vi misslyckas. Jag kommer alltid stötta dig trots att du misslyckas till exempel. Det där är tilliten, det är där vi behöver den här psykologiska tryggheten. Jag skulle nog säga att ha psykologisk trygghet och tillit i organisationer där vi inte tar risker. Det kommer inte att funka. Du kan inte ha den ena utan den andra.

Så det skulle jag säga är mitt absolut bästa tips. Kolla upp Amy Edmonds forskning kring psykologisk trygghet. och har en fantastisk bok som heter Teaming. Men glöm inte att ta risker är liksom en extremt viktig del av det här. Det går inte att liksom frånkomma det. Du har nämnt en utmaning, definitivt. Någon mer eller andra utmaningar och några tankar kring hur de kan övinnas?

Ja, det finns mycket tretydigheter och olika tolkningar kring vad vi får och inte får göra när det kommer till till exempel att ha sådana här cloudlösningar som behövs för att man ska ha co-pilot. Får vi använda Microsofts cloudlösningar enligt våra processer och rutiner när det kommer till it-säkerhet och så vidare. Och där skulle jag nog säga att, nu har jag varit runt till snart 100 olika kommuner och jag skulle nog säga att mångfalden i vad folk säger man får och inte får göra är lika stor som antalet AI-verktyg som finns där ute idag. Vissa säger att vi absolut inte får använda Teams till exempel, vi måste använda Skype.

Och andra säger att vi klart att vi får använda Zoom och Teams. Den här frågan är sen lång tid löst. Och vissa andra säger att vi klart kommer att börja använda Copilot så fort som vi kan köpa licenserna. Och nästa säger att vi absolut inte får använda Copilot, det går emot våra GDPR. Så där blir det ganska ironiskt att alla är så övertygade om sin egna sanning när det finns så jäkla många sanningar. Och det här är liksom systerorganisationer för varandra.

Alla svarar till samma uppdragsgivare i slutändan. Så där skulle jag nog säga snarare att ni måste, de organisationerna, de måste verkligen kolla på vilka policies har vi satt på oss själva som förhindrar oss från att agera? Det är liksom number one. För där skulle jag nog säga att till 90% så är det interna självskapade policies som förhindrar oss själva från att agera. Så att ja, min höger hand har liksom bundit tillbaka min vänster hand. Och så får vi inte ha det.

Så där måste vi bara få tydlighet internt i våra organisationer. Är det så eller är det nånting som faktiskt förhindrar oss datasäkerhetsmässigt från att agera, till exempel GDPR eller nåt sånt? Hur kan en projektledare använda AI för att förbättra beslutsfattande, problemlösning inom sådana projekt, om vi vill liksom mer konkret det? Man vågar inte säga generell intelligens, men det är ju liksom kognitiv, praktiskt taget gratis belastning. Det här är ju en digital hjärna. Så det svaret på den frågan är lika mångfacetterad som Vad kan en hjärna göra?

Allt från att hjälpa dig att svara på feppet till att göra analyser till att skriva texter till att skapa rapporter till allt. Som projektledare. Jag skulle nog tippa på att om du verkligen börjar använda de här verktygen till dess fulla kapacitet så kan du effektivisera det upp emot 20-30 procent. Så kör en tredagarsvecka om du så skulle vilja. Vilka är de viktigaste kompetensen och färdigheterna som en projektledare har? Böjver du utveckla för att kunna leda i en AI-dominerad miljö?

Vi kanske måste förändra oss lite som projektledare här också. Ja, men jag tror nog att den mänskliga relationen kommer att bli allt viktigare. Det här är ju ganska motsägelsefullt, tycker jag, vilket är ganska roligt. När AI blir så genomsyrat i hela samhället så är det inte nödvändigtvis att bli expert på att programmera AI som är den viktigaste skillsetten. Utan det är snarare att täcka upp för där AI inte är särskilt bra. Och där kan man ju bara ta människan som en template.

För i slutändan så är det vi alla jobbar för människor, även AI jobbar för människor. Så människor är alltid i centrum, så om du som projektledare ska skapa värde, så måste du bli bra på att hantera människor. Det är där som jag tror att fokus kanske bör ligga allt mer framgent. Sen är det självklart att vi ska vara tillräckligt mycket av generalister för att kunna använda de här verktygen när de kommer också. Har du några andra viktiga råd till en projektledare som vill leda sina team genom den här digitala transformationen? Eller kanske ni får ett uppdrag som projektledare att faktiskt leda in AI i en organisation?

Det finns inga perfekta planer. Ni kommer misslyckas. Det kommer kännas otryggt. Du kommer ha medarbetare som känner sig otrygga och det måste vara okej. Det innebär att du inte ska ge dem falsk trygghet genom att ge dem en perfekt plan eller illusionen av en perfekt plan. Utan snarare vara i osäkerheten och säga att vi är just nu i ett tillfälle där vi inte vet vad rätt svar är.

Låt oss testa oss fram och försöka göra det till en så rolig process som möjligt. som möjligt för att det här kan vara ganska kul. Man kan ha liksom en intern workshop och sitta i en halvdag och bara leka med de här verktygen och se vad man kan göra. Och om inget annat om ni. Vi testar bara så här roliga grejer. Vad ni har gjort är att ni har skapat en positiv förankring kring de här verktygen. Och vad det kommer att innebära är att folk inte kommer att fokusera på risker och farhågor och rädslor under nästkommande veckor, utan de kommer snarare kanske fokusera på de positiva sakerna.

Så där måste vi tänka på att gör det här till en positiv upplevelse, Gör det också på ett sätt där du inte försöker ge dem falsk trygghet, utan våga vara i den här oförutsägbara situationen. Du är inne på det att man måste våga begå misstag. Har du begått några misstag som någon annan projektledare kan lära sig av som du skulle vilja dela med dig? Ja, alltså den största skulle jag vilja säga är just den här, min första respons när kulturen inte ville samarbeta med robotarna. Att jag trodde att jag kunde kontrollera ett komplext problem med en plan och data och kopier.

Och den bästa liknelsen som jag har här är att vi alla bör bli mer som förskolelärare. Så om vi föreställer oss en dagis eller en förskola där det springer runt 20-30 små barn. Inför den dagen, hur agerar vi? Om vi är projektledare, eller ekonomer eller logistiker Vad vi gör inför den här dagen är att vi lägger upp en plan Vi försöker förstå alla barnen, vi tar fram så mycket data som möjligt Vi ser vad Gilla kallar, vad Gilla Anna Vi tar fram olika hur vi ska agera under dagen Den här tiden ska vi göra det här, den här tiden ska vi göra det här Vi skapar en process för alltihopa.

När dagen väl drar igång kommer den planen gå åt helvete direkt. Det tar två sekunder innan den planen går åt helvete. Vad en förskollelärare gör, de gör inte det. De lägger upp en lösplan. Det är hit vi ska vara. Alla barnen ska överleva den här dagen.

Det är det som är målet. Och helst att ingen ska gå hem gråtade. Vi har en tydligt mål. Och vi har en massa verktyg. Vi har målar, färg, vi har att vi kan gå ut och leka. Vi har alla de här verktygen till vårt förfogande.

Men vad vi gör då är att vi går in till de här 2030-banan och vi är närvarande. Vi lyssnar in. Vi hör. Hur är decibelen just nu? Behöver vi gå ut eller ska vi stanna inne? Hur är energinivå nu?

Behöver de en fik? Behöver de inte det? och då testar vi, vi testar att ta fram målablocken vad får vi för respons då? och då tänker vi nej, det här behöver vi inte göra, oj vi behövde snarare gå ut ja men då gör vi det, vi går ut och testar det vi är jättenärvarande och testar olika hypoteser och det är det här som jag lärde mig från mitt stora misstag att jag gick in med en plan med en perfekt plan och jag försökte utföra den planen och det gick åt skogen Försök vara närvarande istället, lyssna in och experimentera. Det är så vi bemöter såna här komplexa situationer. Om man skulle vilja få kontakt med dig och prata vidare, hur kan man göra då?

Jag är väldigt aktiv på LinkedIn, så om du lägger till mig där eller hör av dig till mig där så kommer jag att svara ganska snabbt. även min mail, boka snabla NikolasFanon.com eller bara gå in på min hemsida NikolasFanon.com så kan du bara hojta till där. Så tar jag gärna en vidare konversation eller kommer förbi och snackar med dina kollegor och får dem att fatta att nu måste vi köra. Jag kommer lägga det här i anteckningar till avsnittet så alla kan hitta det här. Idag har vi lyssnat på Nikolas, han har berättat om Oförsägbarhet, hur kan vi möta det i en komplex och kaotisk värld?

Och än mer när vi pratar om AI och vad kan det hända? För några år sen skrev han boken Han bor för oförsägbarhet, Hur du kan möta en komplex och kaotisk värld. Det var innan AI, men det var det här med robotar. Och vi kan se väldigt mycket likheter i det här. Jag tackar så mycket för att du kunde ta dig tiden och vara med. Super.

Tack så mycket, Mattias. Tack för att du har lyssnat på Projektledarpodden. Hör gärna av dig till oss med idéer, tips och förbättringsförslag. Det gör du enklast via mail på lyssnare.snabbelav.Projektledarpodden.se eller vid det sociala nätverk du föredrar.