Transkribering: Problemlösning, Design Thinking, Årets Projektledarbok med Helena Frisk (avsnitt 53)

Detta är en maskinell transkribering (KB-Whisper) av avsnittet som publicerades 2024-08-04. Fel kan förekomma.

Lyssna på avsnittet: 53: Problemlösning, Design Thinking, Årets Projektledarbok med Helena Frisk Läs sammanfattningen: Design Thinking – Kreativ problemlösning för projektledare (53)

Transkribering

Man skulle kunna ha flera point of views. Men man måste också veta när man testar- vilken point of view man håller på att testa. Så gärna att man faktiskt jobbar med en i taget. Hélène Frisk har skrivit boken Design Thinking- som har blivit årets projektledarebok, men också nominerat i års HR-bok. Hélène kommer i dagens avsnitt berätta hur du som projektledare kan tänka- Jag ska kring problemlösning med hjälp av design thinking. Dagens avsnitt är sponsrat av kursen Så använder du AI som projektledare.

Daniel Karlsson från avsnitt 50. Jag har satt ihop en kurs med praktiska övningar med hur du som projektledare kan använda AI redan idag för att effektivisera ditt arbete. Gå in på Projektledarpodden.se, snedseck AI för att göra en intressan mellan och för att få mer information. Jag som har Projektledarpodden heter Mattias Ejbe. Och nu kör vi. Du lyssnar på Projektledarpodden.

En podd för dig som gillar att leda projekt- och vill lära dig mer av andra om projektledare. Idag är Helena Frisk, årets vinnare av projektforumspris. Välkommen till Projektledarpodden. Tack så mycket, Mattias. Vad heter boken du vann med och varför tror du att du vann ett projektledarpris? Den heter Design Thinking och konsten att bemästra hajar.

Och sen har jag en undertitel som är en steg-för-steg-guide för att lösa problem med kreativitet och handlingskraft. Och varför jag vann det priset, motiveringen var att det var precis den där undertitten där. Att det var en steg-för-steg-guide. Den var tydlig, pedagogisk och visar hur man jobbar med design thinking, innovation och kreativitet på ett väldigt tydligt sätt. Och det kanske är ju besäckliga där det behöver göra. Kan du börja med att förklara vad är design thinking?

Jag förstår det jättestort. Hur skiljer det sig från andra problemlösningsmetoder? Kortsatt, det är ett metod. Det är en kreativ problemlösningsmetod. Sen kan man ta en ytterligare mening och säga- att det är ett använda-centrerat och experimentellt iterativ process. Det vill säga att man utgår från människors personer, behov, upplevelser- Därifrån experimenterar man fram lösningar och provar hela tiden mot användaren- och ser om det funkar, om användaren då…

Om det löser behoven för användaren. –Var kommer ni ifrån? –Ja, begreppet i sci- thinking har funnits länge. Sen säkert 60-talet. Jag tror att nånstans där nån som lyssnar på det här… Men det är tidigt, alltså. Men sen kommer företaget IDEO från Silicon Valley. De är ett företag som jobbar med innovation och design.

De paketerar helt enkelt sin metod. De är väldigt framgångsrika. De paketerade den runt 2010, och sen spred de den ut över världen. Det är den paketeringen som vi ofta möter när vi jobbar med design thinking. Men sen har den spridits ut över andra områden, och andra har gjort sin konceptualisering av det. Så det utvecklas.

Metodiken utvecklas hela tiden. Kan du beskriva lite grann om konceptet och det här med dubbeldiamanten, trediamantmodellen? Det finns massor med såna här ord. Ja, alltså, om man söker på design thinking på nätet- så kommer ofta dubbeldiamanten upp. Den brukar förknippas väldigt mycket med design thinking. Det är ju egentligen en…

Det kommer från British Design Council- som har visualiserat kärnan i design thinking-processen, designprocessen- så som den ser ut när man pratar om design oavsett område. Det vill säga, den här diamanten är ju så här… Det är som en figur, en triangel som öppnas upp och sen så en som sluter. Det vill säga att det handlar om en visualisering av tänkandet. Att man öppnar tänkandet för att utforska- och sen så smalnar man av tänkandet för att ta beslut så småningom. Och sen så idéer också, samma sak.

Divergentänkande, man öppnar upp och för att ta beslut så smalar man av. Och det är där den här dubbeldiamanten, det vill säga två stycken såna här, öppna upp och stänga. Det betyder egentligen att man först är i problemområdet. Det vill säga man utforskar ett problem för att finna det helt enkelt. Man utforskar, ja men vad har människor för problem? Vad får människor för behov helt enkelt?

Och när man har funnit… Det är då man börjar att lösa problemet. Då går man in i den andra diamanten, som är det här lösningsområdet. Man genererar lösningar, testar, gör om, bygger prototyper i design thinking. Man visualiserar och gör modeller av idéer som man kan testa på människor. Ja, så då visualiseras det här som övergripande i två…diamanter.

Men jag har ju då använt tre diamanter. Och varför då? Jo, men det är för att jag vill göra design thinking- –till en strukturerad, tydlig metod för att man ska kunna designa sina egna processer- –i det specifika sammanhangets situationen där man befinner sig- Det är de sammansättningar människor. För det här… Det är ju… Om man ska backa tillbaka lite grann- –så kan man se design-tänken som först och främst en metod.

Att man gör de här steg för steg. Man går igenom olika faser i processen. Och sen finns det i metoden en process. Och det är ju den här kreativa öppna upp för att kunna smalna av. Man går in i nånting okänt hela tiden för att finna nånting- och sen så smånar man av för att ta beslut, välja och komma vidare i processen. Det där är ju lite utmanande, får man säga.

Eller hur? Som projektledare ställs jag ofta inför situationer där det kanske behövs problemlösning. Var det några exempel du skulle kunna gå igenom? Ja, men precis. Det kan ju vara som… Jag har det i min bok till exempel.

Exempel på… Jag har personen. Det jobbar man mycket inom. Det gör man inom andra metoder också. Men just det här att få följa en människa och utgå ifrån en verklighet män person… Då har jag en person som heter Laura som jobbar på en myndighet.

Hon har samlat ett team. De har fått ett uppdrag att förbättra de interna processerna. De funkar inte så bra på den här myndigheten de jobbar. Då börjar ju de… De vet egentligen inte vad problemen finns nånstans. De antar ju en massa saker.

Ledningen antar att det här är ett problem att sova. Men är det verkligen så? Då jobbar teamet ganska intensivt med att utforska och intervjua- personalen eller medarbetarna på myndigheten helt enkelt och söka liksom vad Vad finns det de här Liksom problemområdena som vi Rast behöver ta tag i och då hittar man att Handläggarna de De kan inte prestera automat helt enkelt för att de får göra massa annat Sidoarbete helt enkelt så där börjar man Så att då och att man har funnit det beror ju på att man har Man har ju tittat, gått ut och tittat hur folk jobbar, man har observerat. Och sen så har då det här teamet ställt frågor och pratat med medarbetarna.

Man har intervjuat och suttit med på olika… i olika sammanhang. Och sen så har de då jobbat tillsammans i teamet, till att förstå vad det är de har funnit. För det vet man ju inte när man går ut och pratar med människor. Man vet ju inte det. Utan det är när man kommer tillsammans i teamet och kan få upp det på väggarna, titta på mönster, man tittar på samband, man ser saker och får insikt till det här. Ja, men det är det här som skavs och skapar sådant.

Det är att ha resurslöseri. Så det är det här vi ska ta tag i. Man smalar ner det ganska långt. Det är ju det här… Diamanten. Då har man varit i en första diamant, helt enkelt.

Så, va? Tycker du det blir tydligt? Jättebra. Jag som är storfan av Lean och gillar Lean, så är det här. Besökverksamheten och… Du beskriver ju så väl.

Du är inne på det här med vad som är speciellt med design thinking. Är det just att du har en modell du följer? Ja, men precis. Då har ju jag verkligen strukturerat upp det här- –tydligt och noggrant, ska jag säga. För det är ju uppenbarligen att när man går ut och utforskar om världen- –pratar med människor och observerar att när man inte är van vid att jobba på det här viset- så blir det väldigt svårt och hanterbart nästan. Vad ska det här leda till?

Man vill ha resultat av sina studier på en gång. Man måste ha is i magen där. Men då jobbar jag att man verkligen strukturerar den här processen så tydligt. Man vet varför man gör varje sak och vad det ska leda till. Sen ser man helheten, så jag vet att jag kommer till ett resultat till slut. Jag kan ha is i magen och göra det jag ska.

Och jag vet att jag kommer att komma till en värdeskapande resultat längre fram. Men nu börjar jag titta, nu börjar jag observera, lyssna och skapa empati. Det där är intressant, att du säger empati. Berätta lite mer om bristen av empati och antaganden som kan leda till ineffektiva lösningar. Vad är det där? Det är som jag sa, det fiktiva exemplet, att ledningen ser att man har problem.

Man ser att det ska lösas om. Men är det verkligen de som är problem? För ofta vet vi hur tänkandet fungerar. Att vi antar massa saker på grundval av det vi vet tidigare. Det som andra säger. Och så ser vi…

Vi ser nånting som kanske inte finns ens. Och då är ju design thinking… Den strävar ju hela tiden efter att vara där det händer. Att kunna använda de verktyg som vi faktiskt utrustade med vi människor. Det vill säga känslorna att mässigt sätta oss in i hur andra människor ser och tänker och känner. Att faktiskt bromsa viljan att pressa på antaganden på omvärlden.

Vi kan göra det genom att bara invända att öppna upp, helt enkelt, för att bara se, utan att tolka alltför mycket. Och det där är ju det speciella med design thinking, skulle jag vilja säga. Just den här att vi hela tiden återgår till fältet, som jag kallar det för, hela tiden testar av. Så när vi har hypotes, när vi har antaganden, som vi hela tiden gör, Det handlar om att återgå dit till fältet för att testa det. Återgå till… Jag vill säga kontexten, men återgå till…

Om vi inte använder den här myndigheten, vi går dit och testar våra idéer och lösningar. Vi provar det helt enkelt. Då är det ju den här empatin som… Det är varje utvecklare, designer eller innovatörs- egna personliga förmåga att öppna upp. Det är det som är så speciellt. Det gör ju att allting blir så…

Vi involveras hela tiden själva, vilket gör också att det fylls av ett djupare syfte. Vi känner att det här blir värdefullt på ett annat sätt. Det blir meningsfullt för oss själva som designers, innovatörer också. När man är ute och frågar, vi tar Laura vidare som exempel på myndigheten, det är väldigt komplex information och mycket information som finns om ett sånt här problem. Hur jobbar man med det och hur identifierar man mönster Så det är inte bara att man får en bild. Mm.

Ja då, alltså… Det ultimata arbetssättet är att samla ett team som har väldigt olika erfarenheter och olika sätt att tänka och se olika saker. Så när man sen samlas i teamet så har man olika… Man har olika data med sig tillbaka. Man har sett olika saker. Då har vi en mängd olika verktyg för att sortera bland det här.

Vi jobbar ju… Det är som en… Jag har en kollega som hade den här… När polisen utreder det, som vi ser i deckarserier, de sätter upp allt de har på väggarna. Sen ser de mönster och diskuterar. Det är precis så.

Det är som att gliva in i en däckarserie. Det är det där detektivarbetet att förstå vad det är man har sett och hört. Att knyta samman det. När ett team kommer tillsammans och när man har olika perspektiv och ser olika saker- så växer bilden ut och man ser nånting. till nytt. Det är det vi vill här. Vi vill se de här underliggande behoven.

Det här som ingen egentligen kan formulera eller den som det gäller inte kan formulera själv. För att den har redan en förförståelse om den har redan tänkt kring det här. Eller också är det så att man vill verka på ett speciellt sätt. Eller man liksom… Det är så att man kan inte få fatt själv ens djupare drivkrafter. Utan de blir väldigt synliga när man blir studerad på det viset.

Och det är så man jobbar då. Och så jobbar man sig fram till en problemdefinition. Och då är ju det… Det kallas ju för point of view. Det är ju ett perspektiv som man väljer. Det handlar inte om att man har funnit en sanning, utan det är att man har funnit ett perspektiv som kan vara salt.

Och den här chefen som anlitade dig för att komma in och göra det här- hade ju redan bestämt sig för vilka problem du hade. Hur hanterar du det? Ja, då gäller det att visa och berätta vad… Det här är det som vi har hittat. Det är det här som vi har sett och upplevt och det här som vi har förstått- och de här insikterna har vi fått. Och då visar det…

Du ser att… Och då har jag till exempel Berit som… Du ser… Hennes vardag ser ut så här. Det skapar de här och de här problemen för henne. Då blir det tydligt att…

Man får en tydlighet om problemets art och vilka betydelse det får för helheten framför allt. En att man har en modell, att man har hypotes av ett problem. Har det hänt att det visar att det är dålig ledning och styrning? Ja, men så… Ja, alltså det är väl klart att ett sånt här design- –är inte en arbete, kan utmana mycket i en organisation. Det är klart.

Men det är ju då, om man väljer att jobba med det så får… Då är det ju… I så fall så måste man ju ha den beredskapen. Att det faktiskt gör det, utmanar, ställer nya frågor kring varför gör vi så här för. Och vad är grunden till det? Och i det här teamet är de alltid helt utanför problemet eller kan de även vara del av problemet?

Design Thinking teamet. Ja, alltså det… Jag skulle säga att det kan man ju aldrig egentligen… Det finns nog ingen… Det ena eller det andra egentligen så ska man kunna lösa. För jag är ju för att man ska kunna använda det här Design Thinking-förhållningssättet eller modellen, metoden där man befinner sig.

Då är det klart att jobbar man i en organisation och sen väljer att vara med i ett sånt här team som löser problem, så är det klart att man är del i det på nåt sätt. Vad som… Och det jag hela tiden återgår till, det är ju att man också gör… Man gör ju antaganden. Man gör ju fel slutsatser, helt enkelt. Men grejen är att man hela tiden testar det.

Man testar på, men hela tiden ser effekterna av de antaganden man gör. Det är det som minimerar risker för att utveckla fel lösningar. För när vi har… Tänk er en point of view. Vi har valt problemet som vi tycker i det här teamet är väldigt angeläget att lösa. Sen hittar vi en idé, vi hittar en lösning på det här och testar av den.

Sen funkar inte den alls. Då måste vi gå tillbaka, helt enkelt. Då har vi lärt oss nånting på vägen. Det där, vi gjorde fel antagande, vi hade fel idé. Så går vi tillbaka och gör… Antingen gör om alltihopa eller också gör om den här problemdefinitionen.

Point of view, helt enkelt. För att jag ska förstå det, kan man ha många point of view? Vi kommer in i en myndighet, man identifierar många problem. Då kan man också sätta upp många point of view och göra många små tester. Eller har vi en point of view för helheten, och sen gör vi många små tester för att förbättra den? Man skulle kunna ha flera point of views.

Men man måste också veta när man testar, vilken point of view man håller på att testa. Så gärna att man faktiskt jobbar med en i taget, helt enkelt. Point of view är ju kopplat till en eller flera användare, eller de här personer som jag pratade om. Det är ju kopplat till en användare som har ett specifikt behov, och vi har upptäckt varför den har det här behovet. Och sen har vi utvecklat en lösning på hur vi ska tillgodose behovet. Vi kan jobba med parallella, absolut.

Men bara det att man vet vad det är man testar. Vilken feedback man får tillbaka. Den första trängeln samlar vi först in, sen kommer vi fram till point of view. Och sen hittar vi på en massa saker. Berätta. Sen har vi en point of view.

Den här poängten kan ju… Den formuleras, den ramas ju in. Och det här, det är en superkraft för kreativiteten. Och det är det som den här metodiken ger också. Det är förmågan att rama in problemen och rama om dem. Och rama om dem utifrån olika perspektiv, helt enkelt.

Så med enkla formuleringar, med frågor, så kan vi ramma in ett problem. Det är som att man har en liten… Vad heter det för nåt? En facet? Man kan kalla det idioskåp. Man gör små justeringar och ser olika saker.

Men point of view ska riktas mot ett specifikt håll och ramma in. Men vissa begränsningar naturligtvis. Men därifrån då, för då har vi kommit till spetsen av den första diamanten. Vi har liksom… Det är som en laserstråle nu. Så handlar det om att go wild helt enkelt.

Alltså att man bara genererar massor med idéer på det här. Så om man har en point of view som har den här formuleringen, hur ska vi kunna lösa det här problemet för den här typen av användare? Så är det bara att ösa ur idéer. hur mycket idéer som man kan helt enkelt. Och det här är ju också en av, ska jag säga, de här skillset på engelska, men färdigheterna. Att kunna bejaka impulser från varandra när man befinner sig i team, som vi tar det här Laura-teamet. Att kunna jobba tillsammans med idéer.

Och hela tiden bejaka varandras bidrag i den här processen. Sen kommer den här smalna avprocessen, då vi börjar titta på idén och börja värdera- och ta ett beslut så småningom för vilka, om det är en eller flera idéer- som vi går vidare och jobbar med. Men strategi får man särskiljer väldigt noga på när man genererar idéer- Och när man börjar att titta på, att värdera dem på nåt sätt, återigen det här med antaganden och tankar om nånting. Det är det vi vill befria oss från så mycket som möjligt i idégenereringsfasen. Och sen då… Det är ju den här delen som jag har lagt till beslut, kallar jag det för.

För att just det här, för att vara stringent kring hur man jobbar med idéer, Att man inte bara har den här ganska trubbiga, så här bra eller dålig, realistisk eller orealistisk, eller det är inte den typen. Utan man ställer nya frågor om idéer. Vad kan jag tillföra den här idén som ger den här ett nytt värde, eller ett fördjupat värde, eller värde för andra? Eller hur kan man jobba med idéer för att göra dem… Ja, realistiska, till exempel. Man har olika kriterier.

Det kanske inte är det realistiska man vill ha. Man vill ha väldigt kreativa idéer för att kunna jobba vidare med dem. Det här är också nåt man ska vara noga med, särskilt skilja på i det genera beslut. Kan du ge ett exempel på en point of view och beskriva några idéer och hur man utvärderar dem? Ja. Det här är det andra exemplet som jag har i min bok.

Han heter Stefan och han är gymägare. Han har problem med sina kunder. Han får ett kundtapp hela tiden. Han har utforskat och sett att hans användare, hans personer, blir ju en senior, som han ser. De äldre seniorerna tränar på ett helt annat sätt än vad han har förutställt sig ens. Då blir hans point of view…

Med hans kunskaper, alltså. Hur ska vi kunna hjälpa just att träna för att få ökad samvaro- och kunna orka med sina fritidsintressen med barnbarnen? Det är ganska långt ifrån man tänker så här. den här skrivorsanalysen som man brukar göra av sina kunder. Här ser man att han tränar för att orka med barnbarnen. Han tränar för att han vill träffa folk. Och sen då därifrån, när man har format den point of viewen, så kan man ju…

Hur kan man möta social samvaro? Hur kan man träna för social samvaro? Man kan ju göra olika träningsprogram där många ingår. Man kan göra… Man behöver inte vara på gymmet för att träna för social samvaro. Man kan ju ordna promenader eller löprunder tillsammans.

Man kan göra hur många saker som helst, egentligen. Och funktionell träning, om man leker med barn. Vad behöver man då för att tväna en seniorkropp för att göra de sakerna? Det handlar om att förstå den man designar för- och sen designa utifrån de specifika behoven. Det är en massa idéer på det här. Och sen så testa.

Så väljer man då, som Stefan, han kom på att han skulle ha en seniorklubb. Då ger man seniorerna en lite mer guldkant, det blir lite mer service på det här seniorklubben. Han skräddas i det här programmet och sen bjuder han in ett antal seniorer och testar det här. Hur funkar det? När ni får göra det här, ni får den här appen och så får ni det här träningsprogrammet. Vad tycker ni?

Men han frågar inte vad ni tycker, det gör han inte. Utan han låter dem testa. Och så ser han vad resultatet blir. blir de glada, tycker de att det här är toppen? Eller vad möter de för nya problem nu? Tycker de att det här var krångligt? Så.

Så det blir massa feedback tillbaka. Hur utvärderar han vilken idé han ska testa? Då… Om man jobbar i ett team, till exempel, då är det ju i den här beslutsfasen, som alltså idégenerering och beslut, då finns det ju en massa olika verktyg som man belyser, inventerar en idé. Vilket gör att man… Man fastnar inte i de första älsklingsidéerna, utan man ser successivt vilken idé som den här tror jag faktiskt på.

Den här kommer att ge det här och det här resultatet. Man kan ju rösta om man är ett team, till exempel, i sluttampen. Det är det där handlingsdrivet. Rösta på idéer. Man inventerar idéer och ser dem från olika håll. Och sen så har man en…

Till exempel kriterier för att välja idéer. Man kanske har att den ska vara väldigt nyskapande, eller inte det. Det är kriterier som man… Man vill ha en liten förbättring. Man fokuserar på upplevelsen och inte på den här flashiga, innovativa delen. Har du sett några utmaningar du har sett på när du tillämpar det här i olika projekt?

Och hur har du övervunnit dem? Det största utmaningen, skulle jag säga, det är ju att… Det som jag pratade om allra inledningsvis, tror jag, det är det här med… När man ska gå in i det här okända. Och det är ju därför som jag gjorde den här modellen så tydligt och uppstrukturerad. När man visualiserar den på det här viset, som jag har gjort då, och sen har man alla de…

Man har postigt lappar som man hela tiden jobbar i modellen. Så jag testade det själv, för jag jobbar ju med det här jättelänge för att utveckla den här metodiken som jag använder. Så tyckte jag att jag såg att det blev en mer avspänd hållning kring att våga, till exempel, gå ut och prata med människor som man inte känner för där. Det är det som är. Att faktiskt inte göra enkäter. Man pratar, man stämmer…

Man går till vändaren och pratar med personen ifråga. Man skapar kontakt. Man vågar ställa frågor som inte är de här… Alltså… Som inte har kanske omedelbart med projektet att göra. Man ställer frågor som får människor att berätta om sig själv.

Genom att de gör det kan jag förstå dem på ett djupare sätt. Jag kan få en större helhetsbild av personens liv, helt enkelt. Om man tänker att den här personen använder en tjänst, varför den här… Vilka motiv… bakom att en person använder en tjänst till exempel. Och hur anpassar du design thinking processerna för olika sammanhang eller är det alltid samma? Nej, alltså själva grunden.

Jag skulle säga så här att för att kunna anpassa processen så behöver man kunna kunna den på något sätt. Man måste lära sig verktyget först. Det är också där av att jag har gjort den ganska tydligt och strukturerad. Att man går igenom den steg för steg som man lär sig. Man mognar in i den. När man har gjort det en gång, då är det inte så konstigt- att man går baklänges mot den lösning.

Man börjar hos användare eller behoven. Har man gjort det flera gånger, så blir det här mer och mer en vana, en självklarhet. Man får ett förhållningssätt. När man möter ett problem. Det är då man kan börja och designa sina egna processer mycket enklare. Då kan man…

Då ser man ju… Man har till exempel ett problem nu om man tar den här myndigheten. Då kan man ha en hel workshop, hela den här diamant… En drippeldiamanten bara för att hitta problemet. Kan du ge tips om hur man faciliterar effektivt en sån här design thinking workshop, typ den som du tog som exempel? Mm.

Ja, som facilitator så är man ju där för att… Man är där för att hålla processen helt enkelt, så att… Den här öppna upp och stänga följs. Och det är ju min uppgift helt enkelt att ge de aktiviteterna så att deltagarna gör det. Jag behöver inte säga att de ska vara kreativa. Jag har en planerad rutt i den här trippeldiamanten som jag leder dem i.

Då gäller det att skapa en god stämning. Det är superviktigt. Det vet ju alla som jobbar med team och workshops. Att känna det stora engagemanget för det man gör. Jag lyfter det ganska mycket, kärleken för uppgiften. När man har det här engagemanget och tycker att det är roligt- -“Design Thinking Workshop är oftast väldigt roligt.” Och när man ser till som facilitator ser man till att det blir roligt.

Det ger både den här tryggheten i gruppen- Och sen så att man får den här lekfullheten. Man blir modigare. Och i slutändan blir det bättre resultat, helt enkelt. Så då är det att leda den här processen, helt enkelt. Att skapa den här tryggheten och plocka ut aktiviteter som passar till gruppen. För att en del grupper som jag har träffat på, de är helt wild and crazy.

Där kan man göra ganska mycket med för att de tillåter det. Det känner man ganska instinktivt, man känner det ganska omedelbart. Medan vissa grupper… Känner inte varandra, men… En annan sammansättning, och då måste man anpassa aktiviteterna- så att hela gruppen känner sig bekväm, helt enkelt. Och sen har jag också det här med ritualer.

Det tror jag de flesta känner till. Incheckning och utcheckning. Men också för att värma upp de här olika faserna- –kan man ha olika övningar som värmer upp mindsetet. När man ska ut och intervjua är det lämpligt att träna på att bara göra en liten övning- Man får inte ju vara varandra, till exempel, att ställa frågor om fritidsintressen. Att locka varandra, att berätta saker på ett lekfullt sätt. Ska man idégenerera, då kanske det är mer av de här spontanitetsövningarna.

Lite mer improvövningar som man kan göra. Och sen när man ska bygga prototypfri, som vanligt i design-thinking, att man bygger hela tiden med händer, man klipper klisterkartonger och så. Det är också att få igång händerna så att man omedelbart kan skissa upp den- och bygga upp den och göra det visuellt. Så att det där… Att ha de här övningarna som triggar där hela tiden- det är också ett sätt att både skapa lekfullhet, men också få kvalitet i processen. Hur betyder det att det ger kvalitet när nån tycker att det känns jätteflummet?

Ja. Ja, nej men jag förklarar och… Syftet oftast, faktiskt. Det här ska… Eller också efteråt. Och fullföljer man det?

Tycker man att det är flumigt, men fullföljer det? Oftast brukar man se vitsen med det sen efteråt. Det är inte så att jag gör övningar bara för att. Det fanns alltid en tanke med alla övningar. En del kan verka… Jag har ju till exempel…

Jag jobbar ju mycket med improvisations… Det ligger i min bakgrund, teater och improvisations- teater. Men jag har en idégenerering, då brukar jag göra det. Då är det så att man får två och två, och sen ska man ta upp en… Man har en hatt, och så ska man ta upp fantasigrejer ur den här hatten. Så här, eller här.

Ja, det låter jättelarmigt. Det kan ju deltagare och kunder tycka att det är så. Men ofta så gör de det. Då får du upp en apelsin, jag får upp en och ha ett paraply och så vidare. När man kopplar det, vad har det här med design thinking att göra? Det har med idégenerering att göra.

Det har med att bejaka de impulser av idéer som jag får. Det handlar också om att bejaka andras impulser, andras bidrag. För om jag har ett negativt… Nej, men det där går inte. Det sprider sig som en löpeld i samarbete, helt enkelt. Istället för att hela tiden träna det här ja och…

Ja, men titta där. Du fick en sån. Och… Så, va? Så blir det som en flöde, helt enkelt. Och det där är också nånting som jag har sett när jag har gjort det här.

Ja, de greppar det när man kopplar det sen till arbetet. Absolut. Andra missuppfattningar kring design thinking som du ofta möter? Det handlar om idéer mycket. Man är redan så här… Man pratar om designutmaning när man börjar i ett projekt.

Ja, men då har jag en idé på det redan. Det handlar ju om idéer. Vänta, skriv ner idéerna. Har de? Och sen nu lägger vi undan dem. Och så ska vi börja att utforska.

Och det är ju… Ja, stor. Och sen så också det här att använda studier, använda empati. Det kan göras genom enkäter också. Sen kan det göras… Det är också en vanlig uppmissuppfattning.

Och att man… Jag kan ju prata med… Bengt i kundtjänst har ju träffat kunder. Jag kan ju prata med Bengt. Och det är också en stor… Jag, med min erfarenhet, jag med mina känslor ska möta en användare.

Det är vår kontakt som det handlar om. Det är min kreativitet som det handlar om. När man ska leda och hantera förändringar i organisationer, kan man använda det här då? Ja, absolut. Det är som jag skriver och visar i boken egentligen, att när man möter problemlösning… Men det är också det här med att visst, då har vi ett team som jobbar med design thinking, men ingen annan i organisationen känner till design thinking.

Det gör att teamet blir ganska ensamt i sin kunskap och i sitt arbetssätt. Så funkar det ofta. Man har nån liten grupp där man har ett litet labb som håller på med de här sakerna. Sen verkar det jättespännande. Men man vill ju egentligen att det här ska mogna. Det är då det får…

Det är då som jag… Det är min ambition att visa- Hur det här kan mogna att flytta in i som ett förhållningssätt i en hel kultur, helt enkelt. I en organisationskultur. Och det behöver ju inte betyda att man hela tiden håller på med en massa design thinking-projekt. Utan det handlar om mindsetet. Att vi…

Det värde som vi skapar, skapar vi ju för nån. Hur väl känner vi den typanvändaren eller de kunderna som vi är där för? Hur väl känner vi dem egentligen? Och hur kan vi möta de behov när vi ser att saker och ting förändras i omvärlden- eller i vår organisation? Blir jag panikslagen och ska ha kontroll? Eller kan jag följsamt hitta nya sätt och nya möjligheter i förändring?

När saker och ting blir väldigt komplexa ska jag försöka då att fånga in någonting och göra det mindre eller ska jag se komplexiteten som en möjlighet och se hur delarna samspelar i en större helhet helt enkelt? Har du någon fallstudier du skulle kunna dela om hur det här har löst någonting i ett projekt? Någon annan sån? Jag jobbar ju ofta att jag kommer in i organisationer och jag kan jobba med utbildning och då lär jag den här processen. Lär verktygen, lär arbetssättet. Eller också så kan jag designa processer för att då handlar det inte om lärande, Det handlar om att man vill ha nåt i slutändan.

Då leder jag den processen och så går vi igenom det. Så får man ett resultat nånstans. Det kan handla om att man vill jobba med en fråga eller ett möte. Man vill ha information om en användare, till exempel. Hela processen går man och så involverar man den vändaren- som man vill ha information om i processen. Det där är typuppdrag som jag har.

Jag jobbar inte med att jag leder under en helt projekt. Som till exempel det jag beskriver med Laura. Att jag skulle vara Laura. Det är inte så jag jobbar. Utan… Men jag ser ju de kunder som jag har, vad det ger för effekt i deras organisation när de kommer med och har den kunskapen.

Jag ser också hur, till exempel i en sådan här… När jag har en designad process och de resultat som de använder sig- –att det kommer till nytta, helt enkelt. Det kan vara egentligen en dialog med marknaden, en dialog med kunder. Så. Så det är så. Där kan jag se tydliga bra fallstudier.

Sen har jag deltagare från kurser som hör av sig till mig- och säger att de har fått så bra hjälp av förhållningssättet- när de har utvecklat sina produkter. Många jobbar med verksamhetsutveckling också- och utvecklar förmågan att komma samman på arbetsplatsen och jobba kringifrån. Då använder man den här workshopsformen, helt enkelt, och metoderna. Och att det fungerat väldigt bra. Om jag som projektledare skulle vilja använda mig av det här, vilka råd skulle du ge? Jag skulle börja med…

Om du aldrig har stött på det här, då provar du. Du kan köpa min bok eller gå på en liten kurs som ger en liten prova på. Eller testa på förhållningssättet helt enkelt, för att bekanta dig med det. Sen om du har flera stycken i en grupp, då kan du prova att göra tillsammans en workshop. Att ha en utmaning. Det behöver inte vara så allvarligt.

Så att man provar för att bekanta sig med förhållningssättet. Det är där man måste börja. Utifrån din erfarenhet, vad är de kritiska faktorerna om jag vill börja integrera det här i min organisation, i min kultur? Vad är det som jag måste trycka på eller jobba med? Ja, det beror ju på hur stort det är, men det som… Alltså själva…

Det är många saker. Alltså det är ju det här med processen. Att kunna få tillåtelse att ha en process som inte är så tydligt… Vi vet inte vad resultatet blir i stuten. Vi hoppas att det blir nåt som blir värdeskapande, men vi vet ju att det kan misslyckas. Och det måste det ju få göra, annars går det inte.

Det blir ju en linjär process, helt enkelt. Så en beredskap för processen och att man måste få tillåtelse att misslyckas. Sen är det helt enkelt hela bokabulären kring empati. Användar studier eller fältstudier, vad man väljer att säga. Vad är problem? Alla de där sakerna som vi använder i design thinking, de används ju…

Personerna används ju på olika håll och kanter. Och här betyder det ju någonting specifikt. Det är där det kan bli en missuppfattning, begreppsmissuppfattning. Man pratar om olika saker och så tror man att man pratar om samma saker. Och sen att få tiden. För när man forskar, helt enkelt, när man går ut på fältet eller vad man nu går ut- och vi säger det i en organisation, att utforska, så tar det tid, helt enkelt.

Det måste ta tid. Och där är det också kanske att det… Nej, men det där har vi inte resurser till riktigt. Då blir allt haltande. Det är där starten är. Lägger vi inte tid där kan vi lika gärna göra nåt annat.

Du var inne på misslyckanden. Har du gjort några misstag? Ja, men jag har ju gjort massor med misstaget. Som kursledare och facilitator har jag gjort en del. Jag kan börja där ett par. Det är det där när man leder.

Jag sa ju att ha koll på processen. Och så både hålla och leda i processen. Och där känner jag att de misstag jag har gjort- Det är att jag har styrt för mycket. Jag har inte lyssnat in deltagarna- när de börjar få flow när det börjar hända saker. Då har jag blivit… Vår planering…

Jag måste hålla tiden här. Då har det hindrat det som var på väg. Det känns att det ska vara… Sen har jag gjort andra misstag när man upptäckte att jag ska ge dem mycket mer frihet. Då har det blivit så mycket frihet att… Man ger utrymme till diskussioner som inte är relevanta.

Man hamnar i en slags kaninhål där man tror att det här är intressant. Men det har ingenting med workshopen och resultatet, det kommande resultatet, att göra. Man hamnar i en slags energisluk. Det har jag också sett. Både att vara inlyssnande, men också att ha det här… Nu måste vi släppa det och gå vidare.

Det är de misstagande lärdomar jag har gjort när det gäller bland annat. Sen har ju jag alltid varit en idénsprut. Jag har alltid haft massa idéer. Innan jag kom i kontakt med design hade jag kanske en uppsjö… affärsidéer som jag försökte utveckla. Och där hade jag ju dem. Jag tyckte ju att de var geniala.

De var ju lysande. Och sen utvecklade jag dem och började kolla med kunder. Och det var ju ingen som förstod… Vad ska vi ha det där till? Jag hade ju till exempel en sån här…konstnärsprojekt som jag skulle sälja. Jag jobbade ganska länge in i produktutvecklingen.

När jag började sälja det var det ingen som ville ha det. Det var ett strålande bra, men det var ingen som ville ha det. Då hade jag lagt ner all den här tiden på att inte skapa empati med mina kunder. Att inte förstå deras verklighet, helt enkelt. Det är ganska svårt att komma in… Till exempel med en clown eller en performanceartist- i en organisation, bara så där som jag hade tänkt, utan att ha koll på hur det här tas emot.

Och där… Jag har gjort ganska många såna misstag där jag har utvecklat idéer, och sen så har jag inte testat dem tidigt. Men så kom jag i kontakt med design thinking och då insåg jag ju… Verkligen. Så fort man har en idé, få ut den. Vad är det minsta möjliga prototypen man kan göra?

Vad är det minsta jag kan göra för att testa av den? Alltså bara en halvtimme efter man har fått idén kan man testa den. Då ser man ganska klart och tydligt var det leder. Tack för delen. Jag tror du inser också att hade du inte gjort det tidigare- Så du kanske aldrig kom in på design thinking spåret och aldrig förstått hur bra det var. Nej.

Nej. Det är det jag inte gjort kan jag säga. Jag tycker det finns så mycket att lära sig av det. Misstag är inte misstag utan det är bara ett sätt att lära sig. Det är otroligt bra. Och du har ju, man kan lära sig mer av dig.

Du har ett kommande program som heter Design Thinking Leadership. Vak! –kan deltagarna förvänta sig det? –Då kan man gå hela den här basic– –från den första nosningen på design thinking– –och sen växla upp mognadsgraden hela tiden. Man lär sig… Det är onlinebaserat helt enkelt. Man kan lära sig det här, hur det hänger ihop i sin takt. Men jag har workshops, jag har coaching och webbinarie, så jag är med på hela resan.

Men så kan man också se hur man kan applicera det här sen när man har fått upp ångan- och förstår vad det handlar om. Hur leder jag då? Hur kan jag leda andra och lära andra? Det ingår också i det här konceptet design thinking leadership. Man blir liksom en design-tänkare. För vad som händer när man jobbar med det här är ju att man slutar bli så bunden- till den här metoden, modellen, trippeldiamant och det.

Utan det blir ett mindset, ett förhållningssätt. Och det är där… Det är en superkraft, helt enkelt. Man lär sig att applicera det här på olika områden, på olika sätt. Om man skulle vilja få tag på dig, hur gör man det? Då kan du gå in på min hemsida www.kreosa.se.

Där finns allt om Design Thinking Leadership och mina kontaktuppgifter. Och så finns jag ju förstås på LinkedIn. Helena Frisk. Vi kan lägga länkar i anteckningen till avsnittet. Idag har vi lärt oss vad design thinking är. Vi har lärt oss mycket om att man kan lära sig av misstag- och tipsat om hur vi som projektledare kan använda oss av det här.

Stort tack för att du tog dig tid att vara med i Projektledarpodden. Tack ska du ha själv. Jättekul. Tack för att du har lyssnat på Projektledarpodden. Höll gärna av dig till oss med idéer, tips och förbättringsförslag. Det gör du enklast via mejl på lyssnare, snabbelag, Projektledarpodden.se eller vid det sociala nätverk du föredrar.