Transkribering: Konsten att göra skillnad som projektledare med Jesper Parker (avsnitt 62)

Detta är en maskinell transkribering (KB-Whisper) av avsnittet som publicerades 2025-05-04. Fel kan förekomma.

Lyssna på avsnittet: 62: Konsten att göra skillnad som projektledare med Jesper Parker Läs sammanfattningen: Från OS-målvakt till projektledare – att göra skillnad bortom metodiken (62)

Transkribering

Nu har vi lagt ett antal möten på att ge insikt i projektet. Ett, är det värt er antid? Pratar ni om rätt saker? Vill ni fortsätta på det här sättet? Och genom att be dem att svara på frågan eftersom jag förväntar mig en viss sak så ankrar de själva den rösten och säger att ja, det är verkligen tid. Vi pratar om rätt saker eller så svarar de något annat då.

Men då får man inte västa det och kan sätta mig på turon och work. Den du pratar, Jesper Parker, kommer berätta om hur det är att göra skillnad som projektledare. Allt det som inte finns i metodiker och projektspecer. De här sakerna som gör att kunden blir nöjd, att projektet lyckas. Kunden blir nöjd får vi nog säga att de har blivit av våra AI-kurser. AI-kurserna har 4,9 i genomsnittig betyg i alla de kurser vi har haft.

Vi har två kurser som ligger ute på nätet och den ena är en grundkurs för projektledare. Då kan man använda vilken AI-assistent man vill, Claude, ChatGPT, Copilot. Och den andra kursen är inriktad helt på Copilot. Vi har varit så trygga med att det här ska vara bra kurser så vi har fri avbokning fram till att man går kursen och efter kursen så är pengarna tillbaka om man inte är nöjd. Så gå in på Projektledarpodden.se och anmälde till intresse eller boka en kurs eftersom det är ingen fara om du avboker den. Jag som har podden heter Mattias Ejbe och nu kör vi!

Du lyssnar på Projektledarpodden. En podd för dig som gillar att leda projekt och vill lära dig mer av andra om projektledning. Idag ska vi prata om vad det innebär att göra skillnad som projektledare. Och idag har vi med oss Jesse Parker som är mann som är konsult och tidigare OS-deltagare. Kan du berätta lite ögre om din erfarenhet från Litidotten och hur det har format dig som försäkringar dig? Ja absolut.

Tack för att du var här. Sen finns det ju så glad, både de mer eller mindre idrottliga framgångar än mig. Men jag tycker att det jag verkligen har tagit med mig från idrotten det är just Mindset, uttåglighet, ihärdighet, en kämpaviga. Det som kanske benämns grip i många populära terminörer. Man vill ta sig framåt och uppåt, utan att köra över andra. Laga andra.

Men kolla på mig själv. Ganska mycket disciplin också. Jag vill hålla det som mål. Det är kanske också svårt att släppa ett fokus. Och slutligen motivation. Jag är själv väldigt motivationsdriven.

Men ska vi ändå ta inspiration från sportvärlden till arbetsplatsen– –så vill jag väldigt gärna tänka att vi inte glömmer att de får glädje. Är det här nånting man kan lära sig eller är det nånting man har? Så klart att du inte tar med sig nån form av grundfrån idrösten. Men det är inte alltid att gå sämt ut med nivån. Det är att man har enligt påverkas hur man tar sig anna utmaningar. Därför tycker jag absolut att det är nånting man kan lära sig.

Det handlar om att tänka aktivt på det. Hur tänker man då aktivt på det? Just att göra skillnad då. Om man vill göra skillnad. Det handlar om att… För mig, att utöver det, the basics. att man är duktig på att planera och följa upp mot en plan så tänker man att man har en inställning till sin roll att göra företaget eller uppdraget saft i sin utöver att driva på rätt och mekaniskt.

Man har en bilja att vara lyhörd, man har en bilja att vara nyckelperson, en nyckelspelare, en rådgivare, en möjliggörare. Och hur kan man få den här viljan? Det är mycket att bara tänka aktivt. Få den här kurerade tipsen, lyssna på andra som tänkt mycket på det själva. Jag själv hade inte med mig det i början av min karriär. Över en infördjär samtalet har jag tänkt aktivt på vad det är som har gjort mig. till den jag är och format mig.

Jag ser ganska stor skillnad på mig själv i början av min karriär kontra nu, där jag har fått mentorskap, där folk har tagit tid på att sitta med mig och fått mig att inse de här bitarna. Kan du ge några exempel från en projekt där den här insikten har gjort skillnad? Något att göra skillnad? Ja, men absolut. Och speciellt begripande i början av projekt. förhållningen till skrivna regler. Jag vill gärna börja, skicka ut hakan lite och prata om det här.

Så om man tar med sig. Det är utbildning ett från projektledning att hålla sig till skåp. Det är nånting man tycker att man inte ska se som nåt som är skrivet i sten. Det betyder att den som vill snacka gärna är bara, vad säger han? För jag förstår att det kan vara farligt att säga det om det är felfoltgas. Men om vi ändå tänker med all det erfarenhet vi har från vår projektledning– så är det klokt att förutsätta att ett uppdrag ofta skulle förvånas på andra sätt jämtland med så som ofta skrivs i början.

Så jag känner att om man tänker aktivt på det så kan man vara lite proaktiv och börja med ett magensätt för att kunna göra filmerna planerad för att man löpande korrigera sitt fokus, sina prioriteringar. Det är ett aktivt sökande. Där känner jag att jag också har med det från idrotten. Jag var ju målvart. Där handlade det hela tiden om att sätta dig i position. Det är en helt annan sak.

Man sätter sig i ett fysiskt position på en idrottsplan. Men som projektledare måste du mer planeringsmässigt aktivt söka efter- -“hur kan jag positionera mig för nästa överraskning?” Det låter nästan som att du har lite agilt tänk i din vattenfallmetodik. Ja, det kan man säga. Vi svenskar har väl en del just vattenfallsgrund. Man vill tänka igenom mycket innan. När du säger svenskar, du har lite här och därifrån.

Kan du ta några exempel där? Ja, precis. Just med metodik. Jag bodde ett par år i USA, som konstig. med ett väldigt stort stort märke i några år. Och jag menar, vi alla som var där från samma bolag, samma konsultbolag, hade samma skolning i metodik, men det var ganska stor skillnad i hur man angrep det. Det var till och med utmaningar från mig i början.

Jag kom in och ville skapa förankring, konsensus med min seniora kollega, och han var otroligt för att säga att man vill. Varför? Varför skulle du validera allt? Det var en bra idé att köra. Men att jag var så här, jag kunde inte bara köra. Jag måste ju validera och förändra.

Men vi går in på det här med scope och förändra och jag tror inte så många som har problem med att man får förändringar i scope utan det är ju mer om man inte gör det kontrollerat. Du tänker kring det? Ja, men det är kläckt. Det håller jag med om att självklart de flesta är ändå i en projektledningsmetodik att man naturligtvis har change requests så man kan hantera det. Det är inte det att säga att man ska bara go bananas och inte ha kontroll på sitt scope. Men det är ändå väldigt väldigt viktigt att man ändå man söker efter behov.

Man är aktiv på att hitta saker. Man är benägen Man försöker hitta det som inte stod från början. Det upplever jag absolut inte alltid. Ganska ofta träffar jag eller samarbetar med projektledare i större program. Man upplever sig som att en främsta roll som projektledare är att hålla koll på status. Det är just det här samlandet av information som är rollen.

Det kan vara så, men jag tycker inte att man riktigt tar alla chanser man har för att göra skillnad då. Utgår det från kundnyttor eller effektmål eller hur tänker du? Jag tänker bland annat att det är ett siffra direkt från en kund i samband med uppstarten av ett projekt. Hon sa utryckligen till mig att det jag behöver här är verkligen inte en till kontroland, alltså en trafikpolis. Det var därför ganska uttalat att man ville ha någon som kunde vara med och gräva. Det var en jobb att framlösa.

Även i det här uppdraget, jag hade i USA, eller i flera uppdraget, men ett uppdrag där såg vi hos kunden. Jag var global projektledare. Vi hade ganska många arbetströmmeledare, worksroom leads, som vi fick feedback från och lite processägare att i vissa fall var de supernöjda och i andra fall var de jätteprustrerade. Och vi försökte förstå varför är det så och märkte just skilj… Skillnaden är att när någon verkligen lutar sig in och vill förstå kontra att någon ville gå igenom och dokumentera. Det var skillnaden mellan att uppleva som någon som har värde att spendera tid med och skapa ett värde från någon som var en distraktion och ifrån det kostade tid.

I alla fall om man pratar med de som var på utförande nivå. Hela projektet skapar en hel del värde uppåt genom att skapa transparens för management. Men det värdet genomsyrade inte alla med går i verksamheten. Förutom det verkligen blev ett givande och farligande. Så du när vi pratade innan så pratar du hade du ett exempel för en industri produktion och att om definierat projekt riktning kan du berätta lite om det. Ja det var det var ett industribolag. kemiska produkter, ganska unik.

Jag ledde en förstudie och ungdomsvärdena handlar om att man skulle kolla ett systemstöd för materialflöden. Ett systemstöd som ganska ofta ingår i ett härsystem. Men uppdraget handlar om att utgå från bland papper, verkligen som den egna verksamheten. Så det var vad vi startade med och vad vi bemannat sig med kompetensmässigt. Men ganska snabbt insåg vi också att ledningen eller drivaren bakom att man drog igång det där var på koncernnivå. Alltså det var en division på koncernnivå.

Hade man upphandlat det till affärsutseendet så pratade man upp mot verksamheten. Då var det väldigt låg nivå att gå mot något helt annat. Så där såg de verkligen inte att det handlar om att tänka fejkt på blank papper. Jag kunde ju tappa mitt scope och gjort teamet och mina närmsta ganska nöjda säkert. Men vi såg ju att tar man in lite bredare kontext så är det väldigt mycket bättre att stoppa ett av de tal. Vi behövde andra resurser, vi behövde djupare kompetens, det är redan upphandlad för att göra mer av en gapande av små idéer.

Berätta mer, hur gjorde ni? Det här måste ju blivit jättekomplext med att du hade två olika stakeholders som tyckte lite olika och du satt mitt emellan. Och egentligen hade du ju… Du var ju beroende av den ena mer än den andra. Eller? Ja, nej men där…

Det var absolut en konfliktidiga. Där vi hade ett team som var väldigt tuggna på att ta det här blankknapparna på rotsen. och mellannivå som försökte lyssna på båda håll och en övrig nivå, koncernnivå då, styrelse, som hade redje vi. Som konsulter är du alltid lojal mot en. Såg du utmaningar i det här att du kanske såg ett högre mål än den som du egentligen var lojal mot? Ja, men jag hade ju, absolut är det så, jag hade ju min beställare, min projektsponsor, men jag hade också en styrgrupp med representation från alla. Jag hade förmånen att kunna ta upp de här frågorna i en bredare kontext där det inte bara blev gömron där jag exponerade som budbärare.

Jag ville ha dialogen mellan min sponsor och koncernnivå. Så just för att inte det här var någonting som kom från budbäraren så att säga. Utan det här är en situation. Hur vill ni att jag prioriterar? Det här handlar om att skapa förutsättningar och lyckas. Och då måste man ju ha någonting att mäta.

Vad är det att lyckas? Det är lite det vi är inne på här, Se. Vad mäter man emot? Jag tänker att man får liksom… Det är ett problem bland fler av det här projektet. Det är mer det här med det kundcentriska.

Det är klart att du kan lyckas med ditt projekt genom att bara kolla på uppsatt skål och så prickar du av. Men genom att verkligen sätta sig in i bolaget, förstå deras strategier, hur de ska vara värde. Såklart beroende av vad projektet i sig är satt att lyckas med och magnituden av eventuella förändringar det ska lyckas med. Men förutsatt att det är ett lite mer komplext projekt som ska göra lite större effekter för bolaget då tycker jag att man måste tänka stegigt länge i just hur det påverkar hela bolaget. Men motstånd, det blir väldigt case by case skulle jag säga.

När vi pratade innan så pratade vi om lite andra också utmaningar med. tekniska expert, hur de ska ha tid och fokus. Kan du berätta lite grann om det här? Ja, gärna. Då tar vi oss in mer på ditt eget genomförande. Innan har vi mer mindset på ingångsvärlden när man startar projektet. Om vi pratar genomförandet, då tycker jag att det är väldigt, väldigt viktigt att man tänker lite på sig själv och sina egna förutsättningar att lyckas.

Och då har såklart de personerna du har i din. Det är alltså på sakfråganivå, alltså genomförandet, men också management service. Så om vi börjar där på sakfrågan, där tycker jag att som projektledare det är väldigt ofta omgärdade och bra folk, med ett djup inom specifika sakfrågor. Det är också där det blir riktigt spännande, ofta där jag känner att jag utvecklas, när jag är utvecklare, IT-arkitekter, ekonomi, HR och så vidare. Men det är också i samarbete med dem som min roll blir relevant. Jag inser ju att jag är där av en anledning och det är för att jag är duktig på att se helhetsbild, bryta ner komplexa problem, kommunikation, frantera förväntningar och så vidare.

För mig eller för många så är det ju en unik kompetens att göra det bra, men det är också någonting som andra tvingas göra. och när det kommer till timen så lägger de ganska ofta tid på annat, sin specifika kompetens. Där har vi en möjlighet. För mig är det väldigt ofta i verkligheten en utmaning att få tid med experterna. Det handlar om att kapacitet kan vara allokerad på papper. Person kan vara anledd på ditt projekt 50 procent. Men i verkligheten kan det ju se ganska annorlunda ut.

Det är två saker. Dels att få dem att kunna jobba med det. Att hinna kapaciteten. Men också vilja jobba med det. Ett exempel på kunnandet. Att hinna och kapaciteten. projekt där det handlar om mobila, IoT, Internet of Things, globalt användande.

För att anledningen är att det drevs i projekt. För att ha mitt över ordinarie produktutveckling, då behövde jag tid med utvecklare. Under uppstarten pratade jag med dem, med testansvariga, hur ser det ut med kapaciteten? De sa att de var väldigt beroende av integrationen med leperontörssystem. Och i verkligheten så lade de också väldigt mycket tid på att identifiera vem som skulle frågas och så vidare när de hittade problem. Problem som egentligen inte borde ha funnits.

I min roll, det var egentligen inte del av mitt skåp, men jag såg en där, jag är duktig på att sätta strukturer i, så jag grävde lite i det där. Vi hittade ett sätt att samarbeta bättre med laboranteraren. Resultatet var en checklista, men det skapade en tydlighet i både vad som var testat, vilka miljöer det var gjort i, den med kontaktpersoner om det uppstod något nytt. De sparade väldigt mycket tid på det. Dels fanns det kapacitet för mig att norrpa, men jag hade också en uppsida att mina utvecklar såg mig som någon som gjorde skillnad för dem.

Min målbild när jag planerar och försöker allokera uppgiftet är att exakterna ska jobba med sitt exakt område, utveckla och utveckla och så vidare. Därför är det att man kan vara egoistisk och gamla för själv genom att agera väldigt ont. Sen får de också vilja jobba med mig. Där är det inte en one size fits all. Men jag tycker att man måste läsa rummet och se vad folk måste bli genast av. Tänka, what’s in it for me, eller för personen du pratar med.

Det kan handla om… Alltså, vi pratar om personmiljö, så det kan handla om att spara tid. Men väldigt ofta tycker jag att jag har resonerat bra med folk när man pratar om den här grejen som vi ska göra. Det är någonting som är riktigt hett just nu. Du kommer få jobba med en riktigt relevant lösning. Jag går med rätt in på ditt CV.

Den biten att man känner att utöver att jag gör ett bra jobb så får jag någonting mer, någonting som jag tar med mig från det här. Då brukar jag se en väldigt stor skillnad i motivationen. Jag uppfattar det som att din definition på att vara projektledare är att nå målet mer än att genomföra det efter skolboken. Jag skulle säga att skolboken vill du ha med dig. under det men man kan ändå vara mer vihörd mot vad man verkligen har på papperet. När någon gång ett skruv uppsätts och så, då är det ju det man har med sig. Då är det ju egentligen att någon har tatt sig tiden och identifierat behov.

Det finns energi att börja men ganska ofta har inte energin sträckt sig längre än så. Man har inte satt ett team ännu. På den sidan du kommer lägga, det är ju betydligt mer än vad någonsin har lagt på det där. Så det är rimligt att fråga om du också kommer hitta en massa bra grejer som kommer påverka och bara tillåta att påverka. Men det är ju jätte dialogberoende. Du kan ju inte gå crazy och bara ändra, få allt på någon kund eller chef att ha sagt.

Utan du måste ha den dialogen och säkra att du har rätt i utgöringarna. Men absolut, jag tycker man ska finka lite längre än vad som står på ett papper. Väldigt mycket av det som är scope och det som förvänts som projektledare– –det ska en projektledare göra. Men det finns också väldigt mycket som man gör som inte andra ser. Men det är det som ger förändringen på slutet. Det är lite det jag ser och hör att du säger.

Ja, det var välformulerat för att man behöver inte ha allting nedskrivet så klart. Men i och med att det är så så kan man också se till att äga det. Just det här, vad som görs utöver. Och söka det aktivt och inte bara låta det ske på grund av att du har ett visst antal aktiviteter i din sjukdom. En del i det här är ju till exempel att få ledningens uppmärksamhet och prioritet. Hur gör du det där?

Det är den andra, ett övrigt lättare. Teamets stöd. Så behöver vi också managementstöd. En liten push för att du har ett bobbsnitt om sponsoror och styrgrupp. Det gillar jag. Där kan man ju så bra lyssna mer om man vill veta mer om det.

Men just kring management så det som jag inte alltid tycker är uppenbart är att man kan aktive tänka på vem borde bry sig i den här frågan eller hur kommer det sig att de borde bry sig tidigt i min karriär. Så tror jag att jag ändå, när jag gjorde en statusrapport, så tänkte jag det här är vad vi gör. Och summerade inifrån och ut. Det här är projektet och det här är vad vi gör. Men jag kan också tänka vilka intressenter har jag eller borde jag ha? Gör det personligt för dem?

Varför är de ännu med i min dyre grupp? Och liksom undrika att låta dem tolka effekter och läsa mellan raderna och framförallt fråga dem. Det har jag fått väldigt mycket framgång med att under formerande TYDU-möte att komma med ett förslag. Det här är vad jag tänker mig att vi fokuserar på. Det här är hur jag lägger upp detta. Hur går det?

Nu förändrar jag väldigt mycket men man vill bara vara lite speciell i Jag tror att du bryr dig om detta. Kan du hjälpa mig i rätt riktning? Och sen även efter ett tag brukar vi ha en avstängning. Nu har vi lagt ett antal möten på att ge insikt till projektet. 1. Är det värt att göra en tid?

Pratar ni om rätt saker? Vill ni fortsätta på det här sättet? Och genom att be dem att svara på frågan, inte lätt att jag förväntar mig en viss sak, så anklar de själva den rösten och säger att ja, det är verkligen tid. Vi pratar om rätt saker eller så svarar de något annat då. Men då får man inte såna här veftar och kan sätta mig på tur och påverka. Har du fler lärdomar från verkliga projekt?

Ja, om vi är inne på dialog med management så har jag en mentor jag hade i Danmark. Han var väl Hallrejk i någon kardering eller? Ändå på den juniora sidan där han sa till mig att det enda sättet att gästa er så mycket att fejla som projektledare är att du inte laggar med någonting på verko-bosnet. Det kanske känns uppenbart för vissa men han sa att det är väldigt ofta saker inte flaggas upp i tid. Det kan väldigt ofta man såld på det. Det beror på att man som projektledare kopplar i god ens egen skicklighet som projektledare med färg eller status på deras projekt.

Men också såklart på att ledare som inte tycker om det de hör och har har en viss… ett visst bemötande till att, är det rött? Vad ifrågasätter det? Det har jag också sett. Och båda de bitarna kan man adressera proaktivt. Jag själv fick sen dess, sen jag fick de rådan, jag försöker vara väldigt aktiv, särskilt vid början på projekt, för att hitta allting som kan hjälpa mig att sätta en annan färg i grön. I en mån vi pratar röd, jul och grön rapportering.

Men jag är väldigt tydlig mot stakeholders att mitt jobb är att hjälpa oss att lyckas med det här projektet på slutet och inte bli växthållstämningen. Jag ser er roll som del av det här projektet att ni ska hjälpa mig att lösa problemen med Sverige. Det brukar vara väldigt tätt att göra. Men ibland kan det behöva förankras och framför allt kan ingen lösa saker man inte känner till. Man kan absolut behöva förberedas på att man rapporterar så här. Kanske är man ofta inte van vid det.

Det har jag sett också. Att det finns en kultur. Att projektet är generellt gröna om det inte är något som är riktigt fel. Det tycker jag är väldigt riskabelt. Om allting verkligen vore grönt hela vägen, då kanske man inte skulle behövas för ett sånt projekt. Målet är att gifta allt som kan skapa hinder på väg.

Att försöka få upp det så tidigt som möjligt innan det blir större. Hur agerar du mot dem i styrgruppen? Säger du att du tog in en projektledare för att du skulle lösa det? Jättesvårt problem om man kommer till den punkten. Väldigt mycket tycker jag löser om man är proakt. säger du någonting innan det sker, att så här kommer jag att kommunicera. Och så gör man så.

Då kan man peka tillbaka på att jag som minst är att säga i förväg eller när jag börjar märka någonting. Det brukar sänka tröskeln till att kommunicera. Om ensam om självklart. Det är beroende av vilken dialog du har, vilken relation du lyckas bygga med denna. Det är olika interchanter och projektsponsor. Hur tänker du kring metodik och kultur på de olika företagen du går in?

Det är väldigt viktigt att man kommer in och ser sig själv som nån som kan anpassa sig. Jag har gått in och… En som är ett exempel är i USA där jag tyckte att jag hade samma metodik. och en annan som hade samma metodik tyckte att vi jobbade på helt olika sätt. Jag tycker att det är viktigt att man som projektledare är den som agerar buffert mellan fyrkantiga metoder, fyrkantiga process, ganska fluffiga organisationer, får dem att samverka. Och jag tycker om att kunna det teoretiskt. Jag tycker verkligen om kompetensutveckling är att kolla på metodet, ta till mig nya.

Men det ger mig också råg i ryggen att våga växla mellan dem. Men också anpassa mig om ett bolag har en väldigt specifik produkt. Får man köra på den men också ha lite mod att anpassa det till specifika behov. Jag var i ett projekt där dagligborghandel, där körde man en variant av sig, ganska nyligen infört och projektet jag jobbade med var lite ängsligt. Man skulle säga att det var ett jättebra team, men de kände sig bakfunna av de här strukturerna med två veckors sprintar och ända att våra leveranscykler är längre än så. Hur ska vi göra att bara ha en sådan sak där att kunna ha lite erfarenhet med sig Det är okej.

Försapens skull kan vi ta upp det i programmet och ta det i del att ni kör om det bara är tre eller fyra veckor. Vi såg till att Alignment skedde vid mid-DI och det är slutet på panelinklometet. Men bara en sån jätteenkel sak gjorde att firmen kände sig jättebyndigade. Men man vågade inte avvika. Man var ganska bakbunden av metoden. Trots att det fanns så skillnader som kunde göras, då gjorde jag det jätteväl fungerande.

Jag gillar ju det här med misstag. Du har ju pratat om att agera som en leveransmaskin. Berätta lite grann om det. Ja, men absolut. Misstag är lite nära vad jag har sett. Det är som en missavmöjlighet.

Tidigt i karriären så var jag på ett stort konsultbolag. Jag var väldigt fokuserad på leverans, projektmål. Ärligt talar var jag väldigt rädd att inte nå upp till kunders förväntningar. Men de hade ändå köpt tjänst från ett väldigt fint stort globalt konsultmärke. Då var det lättare för mig att se mig själv som en leveransmaskin. Balsidan av det var att jag inte var så personlig på jobbet.

Jag gick inte utanför några ramar och såg större sammanhang. Jag var nog ganska dålig på att bygga relationer. Förstå helheten, förstå verkliga behov. Jag nämnde en gång när jag var i USA, inte specifikt i landet. Där jobbade jag med otroligt intygande människor. Och insåg det här.

Samgången inte bara handlar om att leverera. Utan det handlar om att skapa förtroende och såklart bygga relationer. Man bygger tillit för det man gör. Man vill väldigt gärna jobba med människor som man gillar och litar på. Och den insikten hjälpte mig att både påverka och lyfta andra. Det var nånting som fanns uttalat där.

Och sen har jag verkligen tatt mig till det. Det är ganska mycket man har mandat att göra. i sin roll när det är ett positivt uppsåt. Vi kan dra ett exempel av hos en kund. Jag var lite way outside, långt utanför vad någon form av scope handlar om. Jag jobbade med en superduktig människa, kan jag kalla henne Charlotte, det heter hon. Hon blir bara glad att höra detta.

Hon var ju toppen, men också jätteviktig för bolaget. Men hon hade rapporterat några nivåer ner än hur hon använde sig. Det såg jag dels som en situation men också som en risk. Om hon själv eller Gud förbjuder något annat bolag att se den potentialen skulle hon säga att det var ganska lätt att flytta på. Jag som hade ganska mycket exponering mot vd och styrgrupper Jag lyfte det, hur den situationen såg ut. De höll till fullon med att det där borde inte vara Hemmers roll.

Så hon fick en beton. Hon fick en mycket större chans eller möjlighet att påverka bolaget. Det var in för bolaget och in för dem. Det hade jämför med mitt projekt. Jag tror bara att någonting jag snappat upp att man kan göra rätt mycket för andra. Och i mitt fall så boostade jag faktiskt mina egna chanser att lyckas genom att jag såg till att det var en person som jag jobbade närast som var väldigt motiverad.

Jag tror du har nyckeln i det där med motivation. Att man kan hitta folks motivation på många olika sätt som checkade vad man gör där. Men leveransmaskinen är bara ute efter att inte kunna få någon kritik efteråt och gjort allting by the book. Det håller jag med om. Det är en bra synnering av det. Det är dock lite läskigt om man ger sig ut i det du beskriver.

Att man tar sig lite friheter. Och då kan man ju också få kritik. Hur hanterar du det? För det måste du drabbas av. Ja, jag tycker att apropå det här med disciplin på den här idrotten, jag tycker inte att jag går så långt på egen hand utan att ha validerat den. Jag håller mig väldigt mycket till det som är uppsatt, men jag är väldigt man om att ha en god dialog med folk i urbanhär.

Om jag inte har det, då skulle jag nog bara inse att här kan inte göra avstryk från det som överenskommit. En fråga jag har jobbat med är väldigt nära. Han har sagt att hans bästa chef, eller någon av de bästa cheferna i alla fall, de har en väldigt bra och enkel struktur för sina one on ones. Och det är egentligen att han är ju sakligt svärt. Men han tar alltid med sig en lista inpå. Det här är mina fem prios, eller hur många det är.

Det här är mina prioriteringar. Är de rätt? De går inte in på hurre utan de bara ser till så att hon som sitter högre upp har blicken runt om för att se att det här är lignar med vad jag ser och vad vi ska göra generellt. Och så såklart justerar de om det är något som behöver justeras. Men den modellen har jag också tagit med mig in i mina one-on som projektledare. Det är inte alltid lätt att få den tid, men den är ändå väldigt viktig att få.

Man får ett orum för att validera att man har det. Jag förstår inte hur man klarar sig utan one on ones, kan jag säga, eller hur man träffas. Både att jag har krav när jag går in i ett företag att jag ska ha den tiden med min sponsor, men likväl ska de som jobbar för mig ha krav på mig att jag ska ha tid för dem. Om det är sedan en kvart i veckan eller vad det är så har vi ändå den tiden. Det spar mig så otroligt mycket tid. Var det fler såna här konkreta tips?

Om man vill få uppstarten, men generellt ta in miljön och anpassa dig. Jag vet att du har tidigare fått nån tips om att hänga vid kaffemaskinen för att fånga folk. Det är bara ett exempel. Man får vara där det händer och man får anpassa sig till andra. Våra sätt att vara kalendermässigt, kommunikationsmässigt. Vad som är få jobbet gjort.

Och jag tar ofta en extra runda genom landskapet. Det här projektet är att verkligen utmana utrymme i en ramma om du ser att projektet skulle kunna leverera mer. Och våga vara en strategisk rådgivare i det. Snyggt. Och vi börjar prata lite grann om OS och sen har vi pratat om projektledning. Lärdomar, likheter och annat du tar, mer från idrottsvärlden in i projektvärlden?

Jag tänkte lite på det här som jag sa tidigare om att position och lyckas. Som målvakt på elitnivå, då räcker det inte att reagera på på lönar du ser. Du börjar flyga mot dig. Det kanske är lite insight tips för den som aldrig hade vänt att vara målvaktig av barn. Det är inte som att rädda. Man har inte världens bästa, eller man har ju fantastiska reflexer, men det är inte så man lyckas.

Man måste agera till förväg till andra signaler. Det är armar, det är placeringar, det är rörelser. Stötta dig i position. Även som projektledare, även om vi pratar inte fysisk position. Så sätt dig i position och lyckas. Det är upp till dig att förbättra dina chanser.

Det du leder går bra och du har ett stort mandat att agera fritt om. Om man vill ha kontakt med dig, hur gör man då? Det är väl bra att bara köra på G-klassiska, LinkedIn eller Mail. Jätteväl. Det lägger vi med anteckningarna. Idag har vi fått lyssna på Jesper som har berättat om hans resa från OS till projektledare.

Hur man gör skillnad som projektledare, att det kanske är mycket mer än bara metodiken. Stort tack för att du ville ta dig tiden att vara med, Jesper. Stort tack för att du har varit med. Tack för att du har lyssnat på Projektledarpodden. Hör gärna av dig till oss med idéer, tips och förbättringsförslag. Det gör du enklast via mejl på lyssnare.snabbelag.Projektledarpodden.se eller vid det sociala nätverk du föredrar.

Tack för nu!